Tjust utspelat av serieledaren Som pojkar mot män. Så var intrycket efter att man bevittnat Tjust Bandy mot serieledande Åby/Tjureda på Tjustvallen på onsdagen. Detta skriver husorganet på sin webb

Tuff debut.

I sin första A-lagsmatch fick målvaktstalangen Viktor Ström möta Åby/Tjureda. Matchen slutade 1-11. ”Han fick inte mycket hjälp av utespelarna. Vi kommer att satsa på Viktor framöver”, säger tränaren Thomas Fransson. Foto: Mikael Kindman Tjust blev utspelat efter noter och föll med 1-11 (1-7). – Åby kommer att spela hem den här serien. Men vi hade lite för stor respekt för dom inledningsvis, tycker Tjust-tränaren Thomas Fransson. Åby/Tjuredas nuvarande lag är alldeles för bra för division ett och skulle lätt klara en mittenplacering i Allsvenskan. Fredrik Rinaldo (ex Boltic), Björn Einarsson (ex Vetlanda) och skytteligaledaren Filip Fransson är spetsarna i laget. – Men de har ett helt komplett lag över alla positioner. De är tunga att möta och har ett fruktansvärt bra skytte i laget, tycker Tjust-tränaren.

Kärt barn har många namn men det var nog mer vanligt förr än i dag att man hade ett smeknamn på sitt favoritlag, för Bandystar har aldrig hört några smeknamn på våra bandylag i div 1 södra. Men rätta mig om jag har fel.

Tomtar, skomakare och baroner - bandylagen i våra hjärtan 

Vid juletid i fjol efterlyste Claes-G Bengtsson vart alla smeknamn på våra bandyhjältar tagit vägen. I år, är det dags att minnas vad vi kallade våra favoritlag för en gång i tiden.

Förr kunde man läsa om Tomten, Mackan, Sleven, Gossen, Snobben, Pluntan och Paddan. Men vad hittar vi i dag? Möjligen ”Kuben” Olsson i Edsbyn och ”Dava” Karlsson i Villa. Nu är det dopnamnen som gäller. Smeknamn tillhör en svunnen tid. Samma sak med våra kära bandylag. Ingen talar så här i juletid längre om Röd- och Blåtomtarna, Baronerna eller Skomakarna. Men det kanske har med samhällsutvecklingen att göra. Det var främst brukslagen som piggade upp med smeknamn typiska för orten. I dag hittar vi inte många brukslag längre. I varje fall inte i eliten. De flesta gamla bruken har ju försvunnit.

Men varför inte, så här i juletid, minnas vad vi en gång i tiden kallade våra favoritlag för. Så håll till godo med denna nostalgiska återblick.

Julen till ära börjar vi med tomtarna:

Blåtomtarna - Slottsbrons IF. Från brukssamhälle i Värmland. Laget spelade i blå tröjor och självklart gällde också blå toppluva innan hjälmtvånget infördes. Slottsbron vann fyra SM åren 1934-41. På annandag jul var det alltid ”tomtedans” mot landskapsrivalen Karlstads-Göta, en klassiker i svenskt idrottsliv. Man växlade spelplats mellan Strandvallen i Slottsbron och Tingvalla i Karlstad. Publikintresset var stort. Julen 1947 såg över 7 000 åskådare på Tingvalla Karlstad-Göta vinna med 3-2. Bland många duktiga spelare i Slottsbron märktes framför allt två brödrapar Henry och Hjalmar Klarqvist, båda framstående målskyttar samt Evert (målvakt) och Ragnar Nilsson (halvback). Spelar nu i division II.

Rödtomtarna - Karlstad-Göta med spel i röda tröjor. IF Göta, Karlstad, klubbens egentliga namn, vann tre SM åren 1932-37 och medverkade i den första SM-finalen på Söderstadion 1967, 1-3 mot Örebro. ”Pampen”, Eric Borgström, var både spelare och ledare med pondus i Karlstad-Göta på 20- till 40-talet, Roy Berglöf stor lirare på 50-talet. Gick år 2000 ihop med IF Boltic.

Baronerna - Lesjöfors IF. Smeknamnet anspelar på baronen Gerard De Geer, som var ortens brukschef i många år. Baronen var en bandyfantast av stora mått som alltid fanns med på lagledarbänken på klubbens matcher, både hemma och borta. 1979 Skrev han boken ”Bandybaronerna”. Lesjöfors spelade hela 21 säsonger i allsvenskan (1951-82), på klassiska bandyplaner som Sahara och Stålvallen. En fin plantskola som bl a fostrat tre dukiga Bergwallare, Sven, pappa och sonen Andreas, båda målvakter samt Marcus framför brorsan i försvaret. Men konstfruset blev det aldrig på orten, bara i tätorten Filipstad. Lesjöfors och Filipstads IF har i vinter gått samman och spelar i div II.

Brukets Blå - Hälleforsnäs IF från Flens kommun. Ett kultgäng i blått som kämpade sig fram på Edströmsvallens naturis. Men 2005 tvingades man ge upp efter 21 allsvenska säsonger (1955-81). Toppar var Kent ”Kösa” Pettersson, stor målskytt, Karl-Gunnar ”Manne” Pettersson duktig målvakt och Håkan Spångberg, spelgeni och allsvensk debutant redan som 16-åring.

Fläkten - Västanfors IF från Fagersta. Laget hade många snabbskrinnare som flög fram över  isen likt en västanfläkt. Laget kallades en gång i tiden också för ”världsmästare i december”, då man alltid övertygade i träningsmatcherna före seriestarten. Vann SM 1954, 2-1 mot Örebro i omspel, med målvakten Hasse Lundqvist och målfarlige Sven-Erik Broberg som toppar. En annan duktig spelare var evighetsmaskinen Sören Boström. Spelar nu i allsvenska norrgruppen och kallas av många fortfarande för Fläkten.

Gula Faran - Forsbacka IK. Brukssamhälle i Gästrikland. I slutet av 40-talet talades det om den ”gula faran”. Det fanns dom som fruktade ett asiatiskt övertagande av Europa, både politisk och ekonomiskt. Samtidigt var gulskrudade Forsbacka på väg att etablera sig i bandysociteten. Laget med sina snabba spelare var en fara för sina mer berömda motståndare. 1955 hade man inför sista omgången chansen att nå SM-finalen. Men drömmen sprack efter förlust mot Bollnäs. Forsbacka spelade sammanlagt 16 vintrar i högsta serien (1940-68). Bland många duktiga spelare märks kanonskytten Ejnar Ask, målvakten Sigge Parling, snabbskrinnaren Ernst Hård samt flera bröder Eidhagen. Nu gäller spel i div II.

Gurkorna - Västerås SK. Västerås kallades länge för gurkstaden. Gör man det nu? Mesta mästarna spelade flera SM-finaler på 40-talet när tidningarnas rubriksättare frossade i namnet ”gurkorna”. En dålig insats och laget kallades för ”surgurkorna”. Överste gurka själv var Pontus Widén, skarpskytt, fyrfaldig SM-vinnare och svensk förbundsbas 1970-83.

Porslinsgänget - Gustavsbergs IF, anspelande på den berömda porslinsfabriken på orten. Fabriken har nu monterats ner, men det finns fortfarande en liten verksamhet kvar. Klubbens stora spelare genom åren är Leif Fredblad, Jens ”Lill-Lotta” Lindblom, Gert Nilsson och Kåre Björk (målvakt). Spelar nu i allsvenskan, norra.

Skomakarna - Örebro SK. Staden hade en gång i tiden en stor skoindustri. Klubben dominerade svensk bandy på 50-talet (SM-guld 1955, 57 och 58) med Olle Sääw och Orvar Bergmark som de ledande spelarna. Kallades även före Kex-laget, då Örebro-kex var en av stans stora produkter. Före SM-finalerna delade ÖSK-spelarna ofta ut kexpaket till sina motståndare.

Snoddas-laget. Bollnäs-Giffarna har i vinter döpt sitt reservlag efter bygdens store son, sångaridolen Gösta ”Snoddas” Nordgren. ”Snoddas” slog igenom i radioprogrammet Karusellen 1952, där han sjöng melodin ”Flottarkärlek”. Snoddas var också en duktig bandyspelare, centerhalv, och vann SM med Bollnäs 1951 och 56.

Studenterna - IFK Uppsala, från lärdomsstaden. Klubbens stomme kom från Upsala Gymnasisters Hockeyklubb, som 1905 segrade i Nordiska spelen. 1907 gick hockeyklubben upp i IFK Uppsala. Den kom att dominera bandyn helt på tidigt 1900-tal och vann 11 SM-guld 1907-20 samt ett 12:e guld 1933. Stora spelare var Sven ”Sleven” Säfwenberg i målet samt ”bandydoktorn” Sune Almkvist, läkare och ledande målskytt. Dessutom Sveriges förste förbundsbas 1925-50. Uppsalakamraterna spelar i vinter i div II.

Stålmännen - Självklart Sandvikens AIK med Sandvikens järnverk i ryggen. SAIK har alltid spelat en resolut och offensiv bandy. Stålmannen nummer 1 var skarpskytten Ejnar Ask. Men här märks också moderna tuffingar som Stefan ”Pumpen” Andersson och Daniel ”Zeke” Eriksson. Nu heter dom Patrik Nilsson, Daniel Mossberg och Erik Pettersson. Även Sandvikens IF i fotboll kallades för stålmännen.

Sumpan - Sundbybergs IK. Smeknmanet anspelar självfallet på stadens namn. Spelade tre vintrar i allsvenskan (1948-53). Men många i staden gillade aldrig smeknamnet, alltför negativt tyckte de. Anknyter för mycket till målsumpning. Lade ner bandysektionen 1975 pga isbrist. Störste profilen var den legendariske lagledaren Stickan Cederblad. 

Timmerkusarna - Sandslåns SK från Kramfors kommun. En sågverksort som spelade två vintrar i högsta serien, 1961 och 1976. Här spelade bl a skarpskytten Anders Erlander, som sen gick till Broberg och målspottaren Mischa Pokosta, som flyttade till Västerås. 1993 lades verksamheten ner.

Vinthundarna - Reymersholms IK från Södermalm i Stockholm. Laget hade flera snabbskrinnare, den främste var landslagsmannen Hilding ”Moggli” Gustafsson. Klubben kallades emellanåt också för ”Nubben”, anspelande på spritfabriken på Reymersholme där bl a Reymersholms akvavit framställdes. Reymers spelade nio vintrar i allsvenskan (1936-48), men har nu lagt ner sin bandysektion. Och akvavit framställs inte längre på ön mitt i Mälaren.

Bland smeknamnen hittar vi också Gnaget (AIK), Järnkaminerna (Djurgården), Bajen (Hammarby), Makrillarna (GAIS) och Masarna (Rättvik). Men vad gäller storstadslagen är de här smeknamnen mest fotbollsrelaterade, även om Gnaget en gång i tiden ingick i hejaramsen när AIK spelade hemma på Stadion. Bajen är en nykonstruktion, tidigare sade man Hammarbaj. Efter den allsvenska urpremiären på trettondagen 1931 kunde man i Idrottsbladet hitta rubriken ”Karlstads tomtar och Rättviks masar övertygade”. Men den rubriken är inte giltig i dag. Tomtarna i Karlstad finns inte längre kvar och Masarna förknippar vi främst med speedway.

Fotnot: Allsvenskan i texten är lika med högsta serien. 

GOD JUL!

- Claes G-Bengtsson

Önskar alla Stjärnor och läsare och följare av Bandystars en riktig GOD JUL

Den populära turneringen för skolklasser återuppstår denna säsong och hela 33 lag är anmälda

Turneringen riktar sig som tidigare mot skolklasser i årskurs 5 och spelas som 7-mannabandy. Gruppspelet avgörs på fyra orter och finalspelet på Tele2 Arena. Turneringen arrangeras tack vare Bandyhjärtat och dess medlemmar. 

-Det är verkligen kul att intresset är så stort , det ger oss i Bandyhjärtat extra energi och glädje att jobba vidare med stödet till miniallsvenskan. Vårt mål är givetvis att kunna vara igång på ännu fler orter i Sverige nästa säsong,

Nu ser jag ser fram emot finalspelet på Tele2Arena, riktig bandyglädje att få se femte klassarna skrinna in på isen, säger initativtagare till Bandyhjärtat Anders Friman.

Ett mycket spännande gruppspel med hela 58 matcher närmar sig och spelschemat är fastställt.

- Intresset att delta har varit över förväntan och antalet lag från Mälardalen är faktiskt större nu än när vi spelade senast, säger tävlingsledaren Magnus Alm.

SPELSCHEMA >>

Läs mer om Bandyhjärtat och dess verksamhet

BANDYHJÄRTAT >>

Det är kris för isen på Arena Oskarshamn. Därför har allmänhetens åkning fått ställas in under helgen.

– Vi gör allt vad vi kan för att rädda isen till bandymatcherna som ska spelas i veckoslutet, säger anläggningschefen Olof Eriksson.

Arkivbild

Med elva grader i luften har isen svårt att klara sig.

– Vi har fått köra bort 20 fyllda ismaskiner med is för att komma till kärnisen. Ändå är det vattensamlingar på isen.

Under söndagen väntas det bli 13 grader.

– Vi har svårt att klara isen i nuläget. Så enkelt är det. Vi behöver kyla för att få det att frysa till ordentligt.

– Det här är det värsta vi varit med om vid den här tiden. Vi är faktiskt glada över att vi klarat isen hittills.

Under fredagskvällen var arenan överfull med skridskoåkare då Julskridskodisco hölls för låg- och mellanstadieelever.

– Det var en succé som IF Stjärnan är värda en stor eloge för sitt proffsiga arbete med den, säger Olof Ericsson.

Isen håller på att gå bort i den höga decembervärmen. Allmänhetens åkning har fått ställas in under veckoslutet.

8-3 till Bore/Stjärnan mot Nässjö läser Bandystars på Bore/Hemsida

En match som hade allt som en match inte ska innehålla slagsmål, slarv, och dåligt spel dvs inget som vi tar med oss i framtiden .....ja ja det fanns en och annan glimt på plan. Nässjös små lirare spelade tufft och hårt .....åkte masurka med våra spelare som var både en och två huvud längre, hade ett bättre passningsspel och gjorde ett riktigt fint spelmål.

4-3 i halvtid och spelet gick fram och tillbaka likt en skyttel i en mattväv. Men vist fanns det glimtar av bra spel från B/S också då vi släppte boll så som när William spelade fram Linus med en fantompassning och när Simon spelade bakåt till Lucas (tyvärr bortdömt). Släpper vi bara boll så kommer alla att vara mer delaktiga och alla kommer att utvecklas bättre och ha roligt på plan samt inte minst så viktigt .......att vi blir ett mycket bättre lag.

Vi tar nya tag mot Jönköping Forza Bore/Stjärnan😀

Bore tog säsongens första seger efter rysare. Efter tre raka förluster kom första segern för Bore. Tacka nyförvärven och Sebastian Nilsson för det. Detta skriver husorganet på webben

– Vi är topp två i den här serien, säger fyramålsskytten Adam Nicklasson.

Inför säsongen spände BK Bore bågen rejält. Hela laget behölls och poängmaskinerna Daniel ”Glasan” Gustavsson och Adam Nicklasson hämtades in från allsvenska Skirö-Nävelsjö.

Initialt har dock Boremaskineriet hackat.

– Åtvidaberg borta är en match vi ska vinna, men annars har vi ju haft en tuff start med matcher mot Åby/Tjureda och Målilla, säger Adam Nicklasson efter 8–4-segern på Arena Oskarshamn.

Malmbäck vann serien i fjol och har inlett årets säsong bra. Matchen stod och vägde ända in i slutet. Vid ställning 5–4 hade gästerna till exempel ett skott i insidan av stolpen. Men i stället kontrade Bore sönder Malmbäck och rann i från på slutet.

Och det var Nicklasson (fyra mål och en assist) och Gustavsson (2+0) som tillsammans med Sebastian Nilsson (2+3) var stora segerorganisatörer.

– Fantastiskt skönt att äntligen få vinna, även om spelet kanske inte var det bästa. Jag tror att den här segern kan ge oss lite islossning. Vi har så hög kapacitet att vi kommer börja vinna matcher. Funkar det för oss är vi topp två i den här serien, säger fyramålsskytten Niklasson som trivs i sin nya klubb.

– Allt har verkligen varit kanon. Det är en skön förening och goa grabbar i laget.

Matchlogg

Matchrapport

Mediorna hyllar Målilla efter derbyvinsten över våra Stjärnor och låt dom gå på vi klarar oss nog ändå.

Radio Kalmar skriver på webben och sänds också i nyhetssändningarna Målilla vann det första derbyt i bandyettan mot Stjärnan med 6-3 under fredagen. Stor hjälte blev målvakten Johan Persson som stod för ett par svettiga räddningar i hemmalaget.

Johan Persson "Det måste var något annat än vatten man har druckit"

Lyssna  (1:53 min)

Det kändes som att hela Målilla hade väntat på hemmapremiären i bandyettan när man på fredagen tog emot den värsta antagonisten Stjärnan från Oskarshamn på venhagsvallen. Det började bra för hemmalaget och redan i den fjärde minuten satte Stanislav Klyushanov 1-0 till Målilla. Publiken men till mestadels tifogruppen happy clappers exploderade efter det tidiga målet. Lagen följdes sedan åt och i halvtid var ställningen 2-2. Supporten Christoffer Mikunen var nöjd med halvtidsresultatet 2-2 men poängterade att matcherna mot Stjärnan brukar vara jämna överlag.

”Det blir alltid jämna matcher mot Stjärnan, vilket är rätt så roligt men väldigt jobbigt för oss supportrar.

Om Stjärnan hade spelövertaget i första halvlek så var det ombytta roller i den andra. Hemmalaget Målilla dominerade fullständigt från den första minuten av andra halvlek till att domaren Håkan Grunditz blåste i visselpipan och avslutade derbyt. Stor matchhjälte blev målvakten Johan Persson som briljerade i målet för sitt Målilla.

”I första gör jag ingen speciell räddning på det sättet men sen räddar jag någon situation i andra.

För Stjärnans del så inkasserade man sin första förlust för i år och lagkaptenen Sebastian Karlsson var minst sagt missnöjd med derbymatchen.

”Det är surt men egentligen är det välförtjänt. Vi var sämre idag men vi får ta nya tag istället.