Kärt barn har många namn men det var nog mer vanligt förr än i dag att man hade ett smeknamn på sitt favoritlag, för Bandystar har aldrig hört några smeknamn på våra bandylag i div 1 södra. Men rätta mig om jag har fel.

Tomtar, skomakare och baroner - bandylagen i våra hjärtan 

Vid juletid i fjol efterlyste Claes-G Bengtsson vart alla smeknamn på våra bandyhjältar tagit vägen. I år, är det dags att minnas vad vi kallade våra favoritlag för en gång i tiden.

Förr kunde man läsa om Tomten, Mackan, Sleven, Gossen, Snobben, Pluntan och Paddan. Men vad hittar vi i dag? Möjligen ”Kuben” Olsson i Edsbyn och ”Dava” Karlsson i Villa. Nu är det dopnamnen som gäller. Smeknamn tillhör en svunnen tid. Samma sak med våra kära bandylag. Ingen talar så här i juletid längre om Röd- och Blåtomtarna, Baronerna eller Skomakarna. Men det kanske har med samhällsutvecklingen att göra. Det var främst brukslagen som piggade upp med smeknamn typiska för orten. I dag hittar vi inte många brukslag längre. I varje fall inte i eliten. De flesta gamla bruken har ju försvunnit.

Men varför inte, så här i juletid, minnas vad vi en gång i tiden kallade våra favoritlag för. Så håll till godo med denna nostalgiska återblick.

Julen till ära börjar vi med tomtarna:

Blåtomtarna - Slottsbrons IF. Från brukssamhälle i Värmland. Laget spelade i blå tröjor och självklart gällde också blå toppluva innan hjälmtvånget infördes. Slottsbron vann fyra SM åren 1934-41. På annandag jul var det alltid ”tomtedans” mot landskapsrivalen Karlstads-Göta, en klassiker i svenskt idrottsliv. Man växlade spelplats mellan Strandvallen i Slottsbron och Tingvalla i Karlstad. Publikintresset var stort. Julen 1947 såg över 7 000 åskådare på Tingvalla Karlstad-Göta vinna med 3-2. Bland många duktiga spelare i Slottsbron märktes framför allt två brödrapar Henry och Hjalmar Klarqvist, båda framstående målskyttar samt Evert (målvakt) och Ragnar Nilsson (halvback). Spelar nu i division II.

Rödtomtarna - Karlstad-Göta med spel i röda tröjor. IF Göta, Karlstad, klubbens egentliga namn, vann tre SM åren 1932-37 och medverkade i den första SM-finalen på Söderstadion 1967, 1-3 mot Örebro. ”Pampen”, Eric Borgström, var både spelare och ledare med pondus i Karlstad-Göta på 20- till 40-talet, Roy Berglöf stor lirare på 50-talet. Gick år 2000 ihop med IF Boltic.

Baronerna - Lesjöfors IF. Smeknamnet anspelar på baronen Gerard De Geer, som var ortens brukschef i många år. Baronen var en bandyfantast av stora mått som alltid fanns med på lagledarbänken på klubbens matcher, både hemma och borta. 1979 Skrev han boken ”Bandybaronerna”. Lesjöfors spelade hela 21 säsonger i allsvenskan (1951-82), på klassiska bandyplaner som Sahara och Stålvallen. En fin plantskola som bl a fostrat tre dukiga Bergwallare, Sven, pappa och sonen Andreas, båda målvakter samt Marcus framför brorsan i försvaret. Men konstfruset blev det aldrig på orten, bara i tätorten Filipstad. Lesjöfors och Filipstads IF har i vinter gått samman och spelar i div II.

Brukets Blå - Hälleforsnäs IF från Flens kommun. Ett kultgäng i blått som kämpade sig fram på Edströmsvallens naturis. Men 2005 tvingades man ge upp efter 21 allsvenska säsonger (1955-81). Toppar var Kent ”Kösa” Pettersson, stor målskytt, Karl-Gunnar ”Manne” Pettersson duktig målvakt och Håkan Spångberg, spelgeni och allsvensk debutant redan som 16-åring.

Fläkten - Västanfors IF från Fagersta. Laget hade många snabbskrinnare som flög fram över  isen likt en västanfläkt. Laget kallades en gång i tiden också för ”världsmästare i december”, då man alltid övertygade i träningsmatcherna före seriestarten. Vann SM 1954, 2-1 mot Örebro i omspel, med målvakten Hasse Lundqvist och målfarlige Sven-Erik Broberg som toppar. En annan duktig spelare var evighetsmaskinen Sören Boström. Spelar nu i allsvenska norrgruppen och kallas av många fortfarande för Fläkten.

Gula Faran - Forsbacka IK. Brukssamhälle i Gästrikland. I slutet av 40-talet talades det om den ”gula faran”. Det fanns dom som fruktade ett asiatiskt övertagande av Europa, både politisk och ekonomiskt. Samtidigt var gulskrudade Forsbacka på väg att etablera sig i bandysociteten. Laget med sina snabba spelare var en fara för sina mer berömda motståndare. 1955 hade man inför sista omgången chansen att nå SM-finalen. Men drömmen sprack efter förlust mot Bollnäs. Forsbacka spelade sammanlagt 16 vintrar i högsta serien (1940-68). Bland många duktiga spelare märks kanonskytten Ejnar Ask, målvakten Sigge Parling, snabbskrinnaren Ernst Hård samt flera bröder Eidhagen. Nu gäller spel i div II.

Gurkorna - Västerås SK. Västerås kallades länge för gurkstaden. Gör man det nu? Mesta mästarna spelade flera SM-finaler på 40-talet när tidningarnas rubriksättare frossade i namnet ”gurkorna”. En dålig insats och laget kallades för ”surgurkorna”. Överste gurka själv var Pontus Widén, skarpskytt, fyrfaldig SM-vinnare och svensk förbundsbas 1970-83.

Porslinsgänget - Gustavsbergs IF, anspelande på den berömda porslinsfabriken på orten. Fabriken har nu monterats ner, men det finns fortfarande en liten verksamhet kvar. Klubbens stora spelare genom åren är Leif Fredblad, Jens ”Lill-Lotta” Lindblom, Gert Nilsson och Kåre Björk (målvakt). Spelar nu i allsvenskan, norra.

Skomakarna - Örebro SK. Staden hade en gång i tiden en stor skoindustri. Klubben dominerade svensk bandy på 50-talet (SM-guld 1955, 57 och 58) med Olle Sääw och Orvar Bergmark som de ledande spelarna. Kallades även före Kex-laget, då Örebro-kex var en av stans stora produkter. Före SM-finalerna delade ÖSK-spelarna ofta ut kexpaket till sina motståndare.

Snoddas-laget. Bollnäs-Giffarna har i vinter döpt sitt reservlag efter bygdens store son, sångaridolen Gösta ”Snoddas” Nordgren. ”Snoddas” slog igenom i radioprogrammet Karusellen 1952, där han sjöng melodin ”Flottarkärlek”. Snoddas var också en duktig bandyspelare, centerhalv, och vann SM med Bollnäs 1951 och 56.

Studenterna - IFK Uppsala, från lärdomsstaden. Klubbens stomme kom från Upsala Gymnasisters Hockeyklubb, som 1905 segrade i Nordiska spelen. 1907 gick hockeyklubben upp i IFK Uppsala. Den kom att dominera bandyn helt på tidigt 1900-tal och vann 11 SM-guld 1907-20 samt ett 12:e guld 1933. Stora spelare var Sven ”Sleven” Säfwenberg i målet samt ”bandydoktorn” Sune Almkvist, läkare och ledande målskytt. Dessutom Sveriges förste förbundsbas 1925-50. Uppsalakamraterna spelar i vinter i div II.

Stålmännen - Självklart Sandvikens AIK med Sandvikens järnverk i ryggen. SAIK har alltid spelat en resolut och offensiv bandy. Stålmannen nummer 1 var skarpskytten Ejnar Ask. Men här märks också moderna tuffingar som Stefan ”Pumpen” Andersson och Daniel ”Zeke” Eriksson. Nu heter dom Patrik Nilsson, Daniel Mossberg och Erik Pettersson. Även Sandvikens IF i fotboll kallades för stålmännen.

Sumpan - Sundbybergs IK. Smeknmanet anspelar självfallet på stadens namn. Spelade tre vintrar i allsvenskan (1948-53). Men många i staden gillade aldrig smeknamnet, alltför negativt tyckte de. Anknyter för mycket till målsumpning. Lade ner bandysektionen 1975 pga isbrist. Störste profilen var den legendariske lagledaren Stickan Cederblad. 

Timmerkusarna - Sandslåns SK från Kramfors kommun. En sågverksort som spelade två vintrar i högsta serien, 1961 och 1976. Här spelade bl a skarpskytten Anders Erlander, som sen gick till Broberg och målspottaren Mischa Pokosta, som flyttade till Västerås. 1993 lades verksamheten ner.

Vinthundarna - Reymersholms IK från Södermalm i Stockholm. Laget hade flera snabbskrinnare, den främste var landslagsmannen Hilding ”Moggli” Gustafsson. Klubben kallades emellanåt också för ”Nubben”, anspelande på spritfabriken på Reymersholme där bl a Reymersholms akvavit framställdes. Reymers spelade nio vintrar i allsvenskan (1936-48), men har nu lagt ner sin bandysektion. Och akvavit framställs inte längre på ön mitt i Mälaren.

Bland smeknamnen hittar vi också Gnaget (AIK), Järnkaminerna (Djurgården), Bajen (Hammarby), Makrillarna (GAIS) och Masarna (Rättvik). Men vad gäller storstadslagen är de här smeknamnen mest fotbollsrelaterade, även om Gnaget en gång i tiden ingick i hejaramsen när AIK spelade hemma på Stadion. Bajen är en nykonstruktion, tidigare sade man Hammarbaj. Efter den allsvenska urpremiären på trettondagen 1931 kunde man i Idrottsbladet hitta rubriken ”Karlstads tomtar och Rättviks masar övertygade”. Men den rubriken är inte giltig i dag. Tomtarna i Karlstad finns inte längre kvar och Masarna förknippar vi främst med speedway.

Fotnot: Allsvenskan i texten är lika med högsta serien. 

GOD JUL!

- Claes G-Bengtsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så vill bandyn nå ut i Borås utsatta områden: ”Har aldrig stängt ute någon” En miljon kronor i månaden. Så mycket betalar Borås stad för isbanan på Boda. – Det pratas mycket om besparingar. Men det räcker att vi vart tredje år f...

Elitserien och Bandyallsvenskan herrar är igång. Bandyallsvenskan damer och div 1 serierna startar på lördag och söndag  Elitserien Herr 23/24 Elitserien Dam 23/24 Bandyallsvenskan Herr 23/24 Bandyallsvenskan Dam 23/24 Division 1 23/24...

Polisen inför väskförbud vid vissa arrangemang - så påverkas svensk bandy Med anledning av den förhöjda terrornivån har polismyndigheten beslutat att införa väskförbud vid större offentliga arrangemang.   Svenska Bandyförbundets bedömning är att...

Bandypuls är en sajt om bandy. Vår bevakning har inga geografiska gränser och Bandypuls finns som sajt, app, i nyhetsbrev och sociala medier.   ...

Så ser du Elitserien 23/24 Via denna länk hittar du också andra kanaler    ...