Inlägg publicerade under kategorin Bandy nostalgi

Av bandystars - Onsdag 21 mars 09:57

Gör era egna bandybollar


   

Pelle Lithammer berättar hur han som barn fick bidra till familjens försörjning.

 

”Sleven” distribuerade korkar, tunnare segelgarn och kraftigare sy-snöre.
Korkarna hade gjorts runda och som syverktyg hade vi tapisserinålar med stor hål och en böjd spets.
I köket, som blev verkstad fylldes lådor av kork, snören, garn och färdiga bollar.
Arbetet var dammigt, snörerna släppte ifrån sig fint stoff, när vi sydde.

Man började med att linda det finaste segelgarnet härs och tvärs över den runda korken.
Det gällde att dra åt hårt och att knyta fast ordentligt.
När stommen var gjord, startade syarbetet. Det började alltid vid ”ekvatorn”, dvs mitten på korkstommen.
Vi lade en rund snörslinga kring mitten och började sedan virka med nålen i
öglor runt bollen. Otränad som man var i början blev det förstås åtskilliga
blåsor i händerna, innan huden tjocknade.
Fortfarande gällde det att dra till ordentligt och fästa snöret i det
underliggande garnet, som fungerade fasthållande. Man virkade, sydde, från mitten ut mot ändarna.
Först mot ena änden, sen början i mitten igen och ut mot den andra änden. Ju närmare man kom änden,
desto färre maskor blev det och till slut var det att fästa garnet, dra igenom det,
fästa snöret under det nyss sydda och därefter fortsätta på andra sidan.

Eftersom vi barn inte var så starka i händerna, blev de första bollarna mer lika en citron
än en boll. ”Sleven” var sträng. Han kasserade genast dessa missfoster och vi fick göra om.
Mor var duktigare, hon fick fina runda bollar och därigenom även beröm av fabrikören.
För riktigt runda bollar fick tillverkaren 1:50 dussinet, för sekunda blev blev det 1:25.
Mor kunde nog sy ett dussin om dagen. Det var en imponerande inkomst på den tiden.

När bollarna var färdigsydda, fick vi barn transportera dem till Gösta Lindström busschauffören,
som körde åt Johanzon d.v.s den röda bussen i byn. Den andra, den blåa, ägdes ju av familjen
Gustafsson. Gösta Lindström hade en press, med vilken han pressade samman bollarna till
runda, täta klot. Sedan doppades de i röd härlig färg och lades på tork.
Sista momentet var att sätta ”Slevens” märke på dem.

Efter en försöksperiod blev bollarna allt bättre och bättre och såldes runt om i hela landet.
Gamla Uppsala blev prisad för sin yrkesskicklighet och särskild bollen ”Sleven Extra”,

jubileumsbollen blev verkligt bra. Den användes av Svenska Bandyförbundet i samtliga
landskamper och finalmatcher under Sven Säfwenbergs storhetstid.

Bilden är tagen på Uppsala Färgs museum

ANNONS
Av bandystars - Fredag 16 mars 06:00

Bandyhistoria hämtat från Bandylag och dess historia om bandybollens historia 

 

– Förbannade bolljävel, sa Sleven. Såna där kan jag göra bättre. 

 

Den legendariske Sven ”Sleven” Säfwenberg var målvakt i IFK Uppsala men bodde i Gävle i ett par omgångar.

 

Bandybollens historia från Gävle till Malung

 


I förra veckan var det premiär för elitserien i bandy.

Det bekommer de flesta Gävlebor föga. Vi överlåter åt grannarna i Sandviken och Skutskär att fundera över sånt. Här är vi så nöjda med att ha elitlag i fotboll och ishockey.

Och ändå var det ju på sätt och vis här det började. Här spelades den första SM-finalen, här konstruerades de första bandyrören, här skapades den första bandybollen.

Ja, så lär det faktiskt vara. Färghandlarbröderna Ruben och Hansjacob Mattsson satt en kväll efter träningen och diskuterade hur sporten skulle kunna utvecklas. Den där trissan som skulle förpassas in i mål kändes lite obekväm, den var för tung för deras ganska veka klubbor.

– Tänk om vi skulle ta och göra en boll i stället, sa Ruben.

– Boll är ordet, sa Hansjacob.

Och så började de med sitt projekt. Hur den där bollen såg ut från första början är lite svårt att mer än 100 år efteråt ha någon bestämd uppfattning om. Kanske täljde de till en träklump så den blev någotsånär rund och strök på rödfärg för att putsa till ojämnheterna. Eller också kladdade de ihop något av träflis och lim och strök på rödfärg för att putsa till ojämnheterna.

Rödfärg? Ja, de var ju ändå färghandlare.

Nåja, bröderna Mattsson skapade i alla fall bandyvärldens första boll, och under årens lopp så utvecklades produkten ytterligare. Dock inte till fulländning.

Men så kom Sleven Säfwenberg in i bilden. Sven hade bott i Gävle en tid men var Uppsalakille och Sveriges bäste bandymålvakt.

Under en match i början av 1930-talet tvingades han släppa in en boll som enligt hans uppfattning var av så usel kvalitet att den vinglade fram genom luften, ändrade riktning precis när han skulle greppa den och gick i mål.

– Förbannade bolljävel, sa Sleven. Såna där kan jag göra bättre.

Dagen efter läste han på om hur det gick till att tillverka bollar, och så gick han och köpte den utrustning som behövdes.

Därmed kunde tillverkningen av Sleven-bollen börja. Han bodde vid den här tiden i Gamla Uppsala, och där gick han runt och knackade dörr. Presenterade sin idé och frågade om det i huset möjligen fanns någon som skulle kunna tänka sig att mot skälig ersättning hjälpa till med hantverket.

Det var oroliga tider då sedan Ivar Kreuger skjutit sig i Paris, och det var inte många arbetarhem som tackade nej till möjligheten att tjäna några extra kronor. Dessutom var Sleven Säfwenberg en berömd idrottsman, en riktig celebritet. Att jobba åt honom var något att skryta med bland släkt och vänner.

Så i Gamla Uppsala växte det fram en hel organisation med män, kvinnor och även barn som snabbt lärde sig hur det gick till att sy bandybollar. Fast snarare var det ett mellanting mellan att sy och virka, berättar Pelle Lithammer i skriften Gamla Upsala förr och nu:

”Som grundmaterial distribuerade Sleven till oss korkar, tunnare segelgarn och kraftigare sysnören. Korkarna hade gjorts runda och som syverktyg hade vi tapisserinålar med stort hål och en böjd spets. I vårt kök, som blev verkstad, fylldes lådor av kork, snören, garn och färdiga bollar. Arbetet var dammigt, snörena släppte ifrån sig fint stoff när vi sydde.

Man började med att linda det finaste segelgarnet härs och tvärs över den runda korken. Det gällde att dra åt hårt och att knyta fast ordentligt. När stommen var gjord startade syarbetet. Det började alltid vid ’ekvatorn’, d.v.s mitten på korkstommen. Vi lade en rund snörslinga kring mitten och började sedan virka med nålen i öglor runt bollen. Otränad som man var i början blev det förstås åtskilliga blåsor i händerna, innan huden tjocknade.

Fortfarande gällde det att dra till ordentligt och fästa snöret i det underliggande garnet, som fungerade fasthållande. Man virkade, sydde, från mitten ut mot ändarna. Först mot ena änden, sen början i mitten igen och ut mot den andra änden. Ju närmare man kom änden, desto färre maskor blev det och till slut var det att fästa garnet, dra igenom det, fästa snöret under det nyss sydda och därefter fortsätta på andra sidan.

Eftersom vi barn inte var så starka i händerna, blev de första bollarna mera lik en citron än en boll. Sleven var sträng. Han kasserade genast dessa missfoster och vi fick göra om. Mor var duktigare, hon fick fina runda bollar och därigenom även beröm av fabrikören. För riktigt runda bollar fick tillverkaren 1:50 kr dussinet, för sekunda blev det 1:25 kr. Mor kunde nog sy ett dussin om dagen. Med oss barn till hjälp kunde det bli två dussin om dagen. Det var en imponerande inkomst på den tiden.”

De färdiga bollarna kördes till en busschaufför i byn som hade en press där bollarna ytterligare trycktes ihop till runda, täta klot. Sedan doppades de i röd färg och lades på tork.

För Slevens del var starten långifrån lysande ekonomiskt sett, men hans bollar fick snabbt gott rykte. Plötsligt ramlade det under en enda dag in beställningar på inte mindre än 35 dussin bollar för omgående leverans. Och själv satt han inte med armarna i kors utan han bidrog i högsta grad till produktionen.

Så här skrev Sleven själv i sin bok 25 år i bandyburen:

”Jag trodde, att jag skulle bli tokig. Jag sydde och virkade dag och natt. Armarna domnade bort och förlorade all känsel, och jag tyckte, att det var ett särdeles besvärligt yrke jag valt.”

Men omsättningen växte, och allt fler drogs in i Slevens bollproduktion. Inklusive de lovande bandyungdomar som han försökte värva till sitt kära IFK Uppsala.

Den med tiden legendariske storskytten Einar Ask och hans kompisar Roland Carlberg och Evert Åslund fick till exempel sy bollar när Sleven hade lockat dem från Forsbacka. Han lovade att de skulle få fina jobb i Uppsala, men det blev aldrig så. Och till slut fick grabbarna nog av bollproduktionen och flyttade tillbaka.

Till Gävle flyttade Sleven Säfwenberg också. Han tog någon gång under 1930-talet sin lilla affärsrörelse med sig och flyttade till Södra Fältskärsgatan 5. Där satte han genast folk i arbete med att tillverka bollar och klubbor.

Många lär ha hjälpt till med tillverkningen även i Gävletrakten. Precis som i Uppsala lade Sleven ut delar av tillverkningen på entreprenad hos vänner och bekanta.

Förmodligen var det så att bolltillverkningen, som mer var hantverk än industri, skedde med hjälp av många inhyrda medhjälpare och hade en centralpunkt i Slevens bostäder på Brynäs och Lövgrund. Där skedde den slutgiltiga tillverkningsprocessen med målning och lackering av bollarna.

Att Sleven Säfwenberg hamnade i Gävle var inte så konstigt. Han var gift med en Gävleflicka, Greta, och hade sommarstuga – Slevensro kallad – på Lövgrund utanför Bönan.

Bolltillverkningen fortsatte långt efter Slevens död 1950, då i Gretas regi.

Numera tillverkas inte längre några bandybollar i Gävle. Den närmaste fabriken finns hos JOFA i Malung, där en massa masar sitter och virkar så svetten sprutar.

Nej, så går det förstås inte till längre. Dagens bandybollar produceras maskinellt, och de ser inte ens ut som Sleven Säfwenbergs bollar. Jo, de är runda förstås – men de flesta är inte röda utan orange, och så är de större än på Slevens tid. Och det virkade nätet har ersatts av ett plasthölje som redan innehåller färgämnet när det omsluter korkbollen.

Ja, grundstommen i bollarna är faktiskt fortfarande kork. Portugisisk kork hackas sönder och blandas med lim och svarvas till runda klot innan de levereras till Malung. Där lyfts de två åt gången in i en maskin, sprutas med plast, kyls ner och packas i trälårar för granskning innan de betraktas som färdiga att leverera.

Hela fabrikationsprocessen tar ungefär en minut, och produktionen är helt automatiserad. Ungefär 100 000 bollar om året produceras i Malung, så där ligger Sleven i lä med sina 35 dussin.

Utöver orange finns det också röda, blå och cerisefärgade bollar. De blå exporteras till Finland, där de används i rinkbandy.

Den moderna bandybollen har en diameter på 62 millimeter och väger 60–65 gram, varav korken 27.

 
Ulf Kriström

ulf.kristrom@gd.se

ANNONS
Av bandystars - Torsdag 15 mars 06:00

Bandyhistoria från Bandylag och dess historia

 

SKROCKFULL. Den gamla skolmössan och den slitna ylletröjan fanns alltid med när "Sleven" Säfwenberg spelade bandy. Här i en landskamp mot Finland 1919.

 

Den vidskeplige bandymålvakten


Söndagen den 15 januari 1950 möttes Forsbacka och Sandviken i en bandymatch på Strömvallen i Gävle. Båda lagen spelade i högsta serien, Division 1 norra, och om SAIK vann skulle man toppa tabellen efter tre omgångar.
Temperaturen låg runt nollstrecket och när domare Öhman från Skoghall blåste igång matchen klockan 13.00 hade över 6 000 personer samlats runt arenan.
En av dessa var en man i femtioårsåldern, en fabrikör från Gävle, som med stort intresse följde händelserna på isen.
Plötsligt tog han sig åt hjärtat och föll ihop. Men han var snart på benen igen och sade bestämt ifrån när en tillkallad sjukvårdare ville ringa efter en bil. I samma ögonblick drabbades han av en ny hjärtattack och nu fördes han med ambulans till lasarettet där han avled efter bara några minuter. Så slutar sagan om en av de största och mest originella gestalterna i den svenska bandyhistorien.
Innan Sven "Sleven" Säfwenberg flyttade till Gävle i mitten av 1930-talet hade han spelat tolv bandyfinaler för IFK Uppsala och blivit svensk mästare sju gånger. Han var självskriven i landslaget från 1919 till 1933 och är den ende bandyspelaren som fått ta emot Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Den legendariske målvakten var född i Uppsala 1898 och hade sju syskon. Som barn betraktades han som klen och vid fem års ålder drabbades han av en besvärlig sjukdom i centrala nervsystemet. Det innebar att han inte kunde börja skolan samtidigt som sina jämnåriga kamrater utan istället skickades till farmor och farfar i Flottskär i norra Uppland. Där blev han kvar i nästan fyra år med några korta avbrott hemma i Uppsala.
Den sjuklige gossen började tidigt intressera sig för idrott och hittade på en lek som han kom att får stor nytta av längre fram i livet. Han kunde stå hur länge som helst och kasta en gummiboll mot en vägg och fånga den med en hand. Varannan gång med vänster och varannan med höger.

En januaridag 1911 fanns "Sleven", som han kallades, på plats när IFK Uppsala hade bandyträning på Studenternas idrottsplats Det var dåligt väder och få spelare hade kommit så man frågade om den späde tolvåringen ville ställa sig i målet. Han lyckades stoppa en och annan boll och några veckor senare var han ordinarie målvakt i klubbens B-lag.
Efter ett tag började han vakta målet även hos konkurrenten IK Sirius, som spelade i en annan serie. Det gick ju inte för sig, och efter en kort betänketid valde han att hålla sig till IFK Uppsala.
När A-lagets målvakt Emil "Emma" Wennberg drog sig tillbaka efter säsongen 1912 räknade lille Sven med att få ta över. Men han ansågs vara alldeles för ung så han fick stå på tillväxt i ytterligare ett par år.

IFK Uppsala hade vunnit SM fem gånger när man 1915 mötte AIK i finalen. Sjuttonårige Säfwenberg höll nollan och blev den yngste mästaren i bandy genom tiderna. Laget fortsatte att dominera svensk bandy och vann SM ytterligare fem år i rad.
Även 1921 gick man till final, matchen slutade oavgjort men i omspelet vann lokalkonkurrenten Sirius med klara 5-2. Därefter gick det snabbt utför med IFK Uppsala och i början av 1930-talet hade man halkat ner i division 2.
Som spelande tränare värvade "Sleven" några begåvade ungdomar från Forsbacka, Ejnar Ask, Evert Åslund och Roland Carlberg, och redan 1933 var det återigen dags för SM-final. Det blev en rejäl urladdning där Uppsala utklassade regerande svenska mästarna, IF Göta från Karlstad, med hela 11-1. Senare samma år fick "Sleven" ta emot Svenska Dagbladets bragdmedalj – dock inte för sina insatser och meriter som målvakt utan "för lysande ledarskap av IFK Uppsalas bandylag".

"Sleven" var oerhört skrockfull, vilket tog sig uttryck i att han bar samma kläder under alla år i bandyburen. De slitna byxorna hade en sömmerska sytt åt honom 1915 och den med åren allt noppigare ylletröjan var av samma årsmodell, även om dessa plagg fick utvidgas en aning i takt med ägarens tilltagande midjemått.
Mest känd - och mest omgiven av hokuspokus - var dock han svarta skolmössa från 1911. Den satte han på sig när han lämnade hemmet eller hotellrummet på matchdagen och den fick inte under några omständigheter tas av förrän fighten var över. Så när alla lagkamraterna, inför en landskamp i Helsingfors, tog av sig mössorna och artigt bockade för den finske riksföreståndaren Mannerheim, sträckte "Sleven" i stället upp sig i givakt och gjorde honnör.
Hans bandytröja fick inte tvättas förrän säsongen var över och de gånger hans fru Greta struntade i detta larviga påbud gick det alltid galet för honom i nästa match. Påstod han. Som 1931 då han klädd i sin nytvättade kofta åkte på en smäll mot IK Göta från Stockholm så han hamnade på sjukhus för första gången i sitt liv. Greta Säfwenberg kom för övrigt från Gävle och hette Yström som flicka.

"Slevens" pappa var grosshandlare och hade en specieriaffär i Uppsala. Tanken var att sonen skulle ta över, men han reste istället utomlands och sålde idrottsartiklar i både Tyskland och Tjeckoslovakien.
Tillbaka i Sverige fick han anställning i en sportaffär i Gävle – det var på hösten 1923 – och efter en tid erbjöds han att gå in som delägare i butiken. Men han tackade nej och startade istället en egen firma i Uppsala, som tillverkade bandyklubbor och bollar. De lackröda nystana – "Sleven-bollarna" – gjorde stor succé och han hade många medarbetare som satt hemma och knöt snören kring runda korkkärnor mot en rätt låg förtjänst.
Efter flytten till Gävle skedde en del av tillverkningen i en källarlokal vid Södra Fältskärsgatan, men den lilla fabriken hade också en del andra adresser under de följande åren. När Sven avled tog Greta över verksamheten och drev företaget vidare i ytterligare några år.

Makarna Säfwenberg hade en sommarstuga på Lövgrund utanför Bönan och där fick "Sleven" tillfälle att utöva sin andra stora sport, segling. Redan 1910 hade han vunnit sin första lilla pokal i den grenen och med tiden blev han en av Sveriges bästa kappseglare. Han startade i nära 400 tävlingar och placerade sig ofta högt upp i prislistorna.
"Sleven" blev också Europamästare i ishockey – och det gick till så här: När Sverige 1920 anmälde ett ishockeylag till olympiska spelen i Antwerpen fanns det inte en enda hockeyspelare inom landets gränser, utan man plockade ihop ett lag som till största delen bestod av duktiga bandyspelare. "Sleven" ansåg det självklart att han skulle räknas in i den skaran, men eftersom han råkade framföra den åsikten lite sturskt på banketten efter SM-finalen i bandy samma år bestämde idrottsbasen Anton Johansson att den självsäkre burväktaren skulle få stanna hemma.
Året därpå hade man tydligen förlåtit detta flagranta brott mot jantelagen så nu togs han till nåder och fick vara med i Europamästerskapet. Bara två lag hade anmält sig så det blev final direkt mellan Sverige och Tjeckoslovakien. Sverige vann med 7-4 och "Sleven" blev europamästare i sin enda landskamp i ishockey. Det var för övrigt andra gången i sitt liv han spelade hockey.
I bandy hann han med 277 matcher under sin karriär. Det räknades som världsrekord på den tiden.

 

Av bandystars - Måndag 19 feb 00:15

IF Stjärnan från glansåren 1933 - 1937 står det att läsa under bilden


 


Tyvärr har jag inte lyckats få fram några namn på vilka som var med glansåren.
Bilden har funnits ute på Stjärnan bandy men ingen har lyckats sätta namn på spelarna.

Av bandystars - Tisdag 13 feb 19:45

Visste ni att det är 8 år sedan idag som IF Stjärnan slog Boltic med 7 - 6. Då kom det 210 supporters och tittade. 
 
Bandystars skrev alla redan då om sina Stjärnor på en blogg som numera inte är i bruk men ibland dyker minnen upp i denna dagen och plötsligt så kommer minnen flygandes i huvudet när jag läser om detta.

Stjärnorna var nedelagstippade

Boltic etta 13 vinster, 2 oavgjorda och 3 förluster
Stjärnan nia 6 vinster 2 oavgjorda och 10 förluster  
 
Matchfakta IF Stjärnans mål 
 
16'00 1-2 T. Bäckman (S. In-Fa-Lin)
 
41'00 2-4 S. In-Fa-Lin (V. Savichev)
 
50'00 3-4 V. Savichev Hörna
 
66'00 4-6 C. Åström Straff
 
72'00 5-6 V. Savichev (S. In-Fa-Lin)
 
77'00 6-6 V. Savichev Hörna
 
80'00 7-6 V. Charykov (V. Akhmerov)

 

Trupppen 

#0Micael BäckmanLedare
#0Simon BjörnholmLedare
#0Per FolkessonLedare
#1Daniel PerssonMålvakt
#2Linus BjörnholmBack
#3Anders JohanssonBack
#4Kim BjörnholmBack
#5Alexander ZinkevitchTränare
#6Vitalij AkhmerovMittfältare Ytter
#7Rasmus JohanssonForward
#8Valery SavichevMittfältare Inner
#10Nikolaj SemjashkinMittfältare
#11Sebastian HägerströmForward
#12Christian ÅströmMittfältare Ytter
#14Oliver FornanderBack
#15Urban SandvallMittfältare Inner
#16Andreas JohanssonMittfältare
#17Kirill MagasumovBack
#18Tobias BäckmanMittfältare
#19Sebastian KarlssonMittfältare Inner
#20Jakob OdehnMittfältare
#22Linus JohanssonMålvakt
#23Robin BjörnholmMittfältare
#73Henrik LindbergMittfältare Ytter
#74Martin AnderssonMålvakt
#81Vladimir CharykovForward
 Magnus BjörnholmLedare

 

Av bandystars - Torsdag 8 feb 16:00

Stjärnor från förr och kanske den första bild som finns på IF Stjärnan Roland Björnholm hörde av sig och har hittat en klenod. I jubileumsskrift från 1975 då IF Stjärnan fyllde 50 år, fins en bild IFS Bandylag från 1927,

 

Saxat från tidskriften om historia och vilka pionjärerna som var på den tiden

 

Av bandystars - Onsdag 7 feb 20:45

Av en ren händelse fick jag se det fanns en grupp Underbara Påskallavik på facebook och där hade Sven-Bertil Johansson lagt ut en lagbild.
På samma inlägg hade sen Roger Ljung lagt ut bilder från förr i tiden och bandy i synnerhet. Då Bandystars tyckte dessa bilder hör hemma på denna sida också frågade jag om det var möjligt att få publicera dessa och detta gick bra fick jag som svar 


 

Vilka som är med har jag försökt lista ut genom att läsa inläggen Kolla om ni hittar vem som är vem och kanske hjälpa till att lösa samtliga namn 

Sten Sandsjö, Olle Asp, Harald Andersson, Egon Sunesson, Allan Pettersson, Bengt Ring. Folke Gustavson bakom Olle ,kanske Edmund till vänster Olle .Stig Kask längst höger uppe. Längs bak till vänster Gustav Pajen Karlsson

 

 

Match på Bertils Äng. Helmer Jonsson kontrollerar flaggan Fast det finns de som tror på att detta kan vara Lasse Kämpes ryggtavla och keps

 

 

Bertils Äng. Bilden kommer från en Göran Brants arkiv står det att läsa

 

 

Egon Sunesson är en av dessa vilka de övriga är framgår inte.


Så har ni kunskaper om personerna eller har egna bilder hör av er 


 




Presentation


Bandystars en supporter långbortistan som följer sina stjärnor från sin position andra sidan det småländska höglandet och ibland så möts de uppe på platån när bortamatchen är närmare en hemmamatch.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bandystars med Blogkeen
Följ bandystars med Bloglovin'

Bandy länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se