Inlägg publicerade under kategorin Bandy nostalgi

Av bandystars - Lördag 13 jan 11:27


Bandy på sjöis - det var så det började

 
Dam-VM pågår för fullt i Chengde i Kina. På lördag skall mästarna koras. Samtliga matcher spelas på en sjö i en park. Bandyn har därmed - tillfälligt - hittat tillbaka till sina rötter. För det var på sjöis som allting började. 

Den första bandymatchen i Sverige spelades 1901 på Nybrovikens is i Stockholm. Hockeyklubben i Stockholm vann då över Uppsala Hockeyklubb med 4-1. Man spelade med en gummiboll och det var nio spelare i varje lag.

Här följer ytterligare några historiska händelser i den svenska ”sjöbandyns” historia:

1907 spelades den första SM-turneringen för herrar (damerna spelade om SM först 1973). Fem lag ställde upp i en ren cupturnering. IFK Uppsala vann finalen över IFK Gävle med 4-1 i en match som spelades på en vattnig sjöis vid Boulognerskogen i Gävle. Bandydoktorn Sune Almkvist var matchhjälte i Uppsala.

  

Delat mästerskap

Åren 1910-15 avgjordes fyra finaler på sjöis. Den mest minnesvärda matchen spelades den 17 mars 1912 på Råstasjöns is i Solna, belägen på gångavstånd från nuvarande Friends Arena. Djurgården mötte Uppsala.

Även den här finalen avgjordes på vattnig is och slutade 1-1. De båda klubbarna fick dela på mästerskapet, då ett omspel inte kunde anordnas så sent på säsongen.

1934 inledde lilla Slottsbrons IF från Värmland en enastående finalhistoria, som varade i elva år. Åren 1934-45 spelade Slottsbron sex SM-finaler, inklusive ett omspel, och vann fyra mästerskap. Den första SM-titeln vanns 1934 på Sandbäckstjärnet i Karlstad, där IFK Uppsala besegrades i en omspelsfinal med 6-0. Långe stoppern Calle Funke med rekordstor keps storspelade. Det här var klassiska Uppsalakamraternas sista (?) SM-final.

  

Landskamp på badplats

Den årliga finnkampen 1935 skulle som vanligt spelas på Stockholms Stadion. Men Stadion kunde inte ordna is i tövädret, varför landskampen i sista stund fick flyttas till sjön Flaten, en känd badplats, söder om Stockholm. Hela 8 441 åskådare såg matchen. Den förnämliga publiksiffran kunde Bandyförbundet tacka Stockholms dåvarande trafikchef Helge Berglund för. Han ställde hela 65 bussar (!) till förfogande för transporter ut till Flatenbadet. Helge blev sedan legendarisk ordförande i Svenska Ishockeyförbundet (1948-73).

Sverige vann landskampen med 3-2. Skarpskytten Ejnar Ask sköt två mål.


En match - två planer

Vintern 1943 vann Hammarby IF division II Stockholm södra. Det innebar kvalspel till allsvenskan. Den avgörande kvalmatchen spelades söndagen den 28 februari mot Skoghalls IF på sjön Trekanten, invid Liljeholmens nuvarande T-banestation. Men isen var så vattnig och tunn att man tvingades byta spelplan i paus. Matchen färdigspelades på en mindre isyta på samma sjö. Hammarby vann med 3-1. Den legendariske söderkisen ”Kurre Kjellis” Kjellström avgjorde med två mål och 600 åskådare efter strandkanterna följde dramatiken på isen.

Söndagen därpå, den 7 mars, skulle man göra ett tredje försök att spela SM-finalen mellan Västerås och Bollnäs. Den första matchen, på Stadion, slutade 2-2. Straffavgörande var ännu inte uppfunnet, varför det blev en ny final. Nu i Bollnäs. Men isen var så undermålig att det bara spelades en vänskapsmatch med förkortad speltid. Vintern var nu på väg att töa bort. Och det snackades ett tag om att spela finalen först till hösten. Men några kalla nätter gjorde att Stockholm kunde erbjuda is på sjön Laduviken vid Fiskartorpet. Västerås vann med 3-0.

Kanonskytten Pontus Widén avgjorde med två mål.

  

Bad i stället före bandy

1949, som var en sällsynt mild vinter, var det tur att det fanns sjöisar att tillgå. Blidväder och förberedelser inför ishockey-VM gjorde att Stockholms Stadion inte kom ifråga varken för finnkampen eller SM-finalen. Landskampen mot Finland förlades därför till Västerås. Men där flöt isen bort och evenemanget flyttades i stället till Tinnerbäcksbadet i Linköping. Men det kom att bli tidernas kortaste landskamp. Så här kan vi läsa i Bandyboken 1950: ”Efter bara någon minut visade det sig att isen inte tålt påfrestningarna från sol och vind. Lite här och var bar det igenom för spelarna, och domaren Gunnar Gunnersen från Oslo, fick brått att såsom banans tyngste person sätta sig i säkerhet, innan det gick illa för honom, och därmed upphörde slaget. 2 ½ minuter hade spexet varat. Efteråt höjde Sune Almkvist (förbundsordföranden) en skål för de räddade”.

Trots fiaskot i Linköping blev det i alla fall en finnkamp 1949.

Matchen spelades dan därpå, en måndag, mitt på blanka dagen, på Handskerydssjön i Nässjö. Alla i stan ville se matchen. Fabriker, affärer och skolor stängde och en publik på över 5 000 betalande räknades in på isen och efter strandkanterna. De fick se Finland vinna med 3-2. Den finske storskytten Erik ”Asken” Åberg avgjorde med två mål.


Final i smålandsskogen

SM-finalen mellan Nässjö och Edsbyn var också i farozonen. Men till slut hittades det en spelbar sjöis mitt i den småländska urskogen.

Finalen kom att spelas på Perstorpsgölen i Eksjö kommun. Hela 14 809 betalande åskådare, men säkert bortåt 18 000 totalt, fick en fantastisk upplevelse ute i smålandsskogen. ”Hemmalaget” Nässjö vann med hela 7-1. Legendariske Nicke Bergström sköt två mål. Det är Nässjös hittills enda SM-guld. Det här var den åttonde - och sista (?) - SM-finalen som spelats på sjöis.


Isen sprack - spelare drogs ner i djupet Allsvenskt spel på sjöis var förr ingen ovanlighet. Men sjöbandyn fick ett abrupt slut söndagen den 3 januari 1960. Forsbacka mötte Köping på Svartbergsviken i Storsjön, väster om Gävle. Sju minuter in i andra halvlek, vid ställningen 3-2 till Forsbacka, sprack isen vid en hörna.

Flera spelare hamnade i vattnet. Värst drabbades Köpingsbacken Karl-Gunnar Ståhle, som fastnade i målnätet och drogs ner på botten.

Men han lyckades ta sig loss och simma upp till ytan. Självklart bröts matchen. Köping hade spritförbud på resorna. Men Karl-Gunnar bjöds på en snaps av lagledaren vid hemfärden. Det var han väl värd! Omspelet, på landbana, vanns av Forsbacka med 6-1. Samma söndag bröts även den allsvenska matchen mellan Slottsbron och Heros, som också spelades på sjöis. Men här var det inte lika dramatiskt som i Forsbacka. Sen den här söndagen har det aldrig mer spelats allsvensk bandy på sjöis. 

Skribent: Classe Bengtsson

ANNONS
Av bandystars - 1 maj 2017 20:23

Smålandslaget 1963 mot Blekinge bestod enbart av div.III spelare. Det blev 8-0 till Småland. Matchen spelades i Påskallavik och 400 såg på. Domare: Rignaldo Appelgren Nässjö och Marc Nyström Nybro.

 

Länken ovan saxad från


ANNONS
Av bandystars - 14 februari 2016 08:47

Bandystars har hittat mer bandynostalgi på hemmaplan Rydal ett bandylag en gång i tiden och dagens husorgan hade en återblick för 50 års sedan där denna artikel en fortsättning av föregående finns att läsa Här

 

Av bandystars - 1 februari 2016 06:15

Bandystars har hittat bandynostalgi på hemmaplan I Marks kommunen fanns ett bandylag en gång i tiden och dagens husorgan hade en återblick för 50 års sedan där denna artikel finns att läsa

 

Vilka var Rydals GoIF. Klubben startade sin bandyverksamhet 1925 med stort stöd från fabriken och så länge fabriken gick bra gick det även bra för Rydals bandy.

 

Många klassiska namn har här passerat revy såsom, Ginger Wåkerås, Gunnar & Bertil Bank, Kenneth Skoglund, Ola Flyckt, Sören Brothen, Kjell-Inge "Krösa" Sjögren och den kanske mest kände Yngve Brodd. Yngve är dock inte känd som bandyspelare utan som Fotbollsspelare där han gjorde 20 A-landskamper, på dessa blev det 12 mål och ett OS-brons från Helsingfors OS 1952. Yngves moderklubb är dock Rydals GoIF.

1952 stod fabrikens bandyplan färdig och 1989(?) tvingades Rydals GoIF lägga ned bandysektionen. Emellanåt så spelade man sina hemmamatcher på Barrsjöns naturis och här finns det bla klassiska berättelser om hur Rydals målvakt "Mört-Allan" mitt under pågående match satte sprätt bakom sitt mål.

 

 Idag är halva planen är omgjord till parkeringsplats och halva till en mindre välskött fotbollsplan.

 

Som ni såg så nämndes "Krösa". Nu är frågan om hans son "Geo-Krösa" hittar till bandyplanen där både hans Far och Broder stod i mål i bandylaget.

 

Hur gick det då i desa matcher

Den gången vann Vänersborg men Rydal kom tillbaka och lyckades vinna serien 1971-72.

Seriepremiären i division två var mot Gripen på Sahara i Kinna med vinst för Rydal. Desa uppgifter fick jag via Facebook

Av bandystars - 25 januari 2016 05:15

Bandystars fick bandynostagi när det stod på HP webben att det skall spelas bandymatch på Torulund och kom osökt att tänka på hur det var en gång och varför blev det som det blev.

 

I Torup finns en bandyklubb och en bandyplan Torulund I Hyltebruk fanns en ishockey klubb en rink på Örnatorget om jag inte missminner. Båda föreningarna spelade i seriesystemet och ishockey var på växande fot och bandy dalande i vårt land.

 

1974 bildades Hylte kommun och hela 70- talet förekom det en debatt i kommunen om en konstfryst ishockey eller bandy plan. Fritidsnämnden då bestod av fritidspolitiker, merparten var involverade i de olika föeningarna som bevkakade sin förening och alla ville också ha sin del av kakan.

 

Så efter många års malande och tyckande om både det ena som det andra  till slut så gick båda planerna om inte. Orsaken har jag glömt flyttade från kommunen i början på 80 -talet men hade Bandystars haft detta bandyintresse hen har idag hade rösten blivit en bandy.


När Bandystars nu på webben läser att Torups bandyklubb har första hemmamatchen på Torulund på tre år i säsongspremiären dag och HP har pratat med Bandy him self Bengt-Åke Torhall då fick jag nostalgitankar

 

Hur känns det att spela på hemmais igen?

Det är verkligen på tiden och fantastiskt roligt. Speciellt eftersom vi lagt ner mycket jobb, över hundra timmars spolarbete. Vi har spolat tre fyra timmar fram till ettiden varje natt i 14 dagar så gott vi kunnat. Vi har inte kunnat spela hemmamatcher på igen is på två säsonger eller nästan tre år.

 

Hur många har hjälpt till?

Ett tiotal medlemmar i bandyklubben, Huvudsakligen jag själv och grabbarna.

 

Hur är det att spola is på nätterna?

Kallt men härligt. Rimfrosten faller och det ångar om vattnet när det är femton grader kallt. Det är en teknik att spola, vattnet fryser nästan innan det kommer till marken.

 

Hur går matchen idag?

Vet inte, vi har spelat rätt hyfsat och har några fina nyförvärv. Men det har Slottshov från Göteborg också. Vi har vunnit två matcher och förlorat tre men den här gången ska vi vinna. Vi spelar för att det är kul men visst är det roligt om man vinner. Vi försöker få alla att spela men det får inte vara fler än 14 spelare.

 

Vilken serie spelar bandyklubben i?

Vi spelar i division två sydväst och jag tror vi ligger i mitten av tabellen.

Av bandystars - 7 januari 2016 08:41

 Idag är det dags att ta av sig kepsen. Nej, förresten, knäpp i stället upp hakbandet och lätta på hjälmen. Vi lever ju i moderna bandytider. Även om det måste medges att kepsen med sin skärm var en oerhört praktisk huvudbonad för en bandyspelare i en tid då alla matcher spelades utomhus. Framför allt då snön vräkte ner. Varför då denna fixering på huvudbonader? Jo, vår högsta bandyserie fyller 85 år på trettondag jul. Och det måste självfallet uppmärksammas stilenligt. Utan mössa.

 

Fyra stockholmslag

 

Ur-premiären ägde rum den 6 januari 1931. Från början deltog 16 lag uppdelade i två grupper, som benämndes division 1 norra och södra. Beteckningen bandyallsvenskan kom senare efter inflytande från fotbollen. Stockholm hade fyra lag med från start, AIK och Hammarby i norrgruppen, Djurgården och IK Göta i den södra. Därför måste två matcher i premiäromgången spelas i huvudstaden. Även på den här tiden var det isbrist i Stockholm, varför Hammarby IP, som kunde ordna is, fick ta hand om de båda matcherna. Hemmalaget Hammarby valde att spela sin premiärmatch mot IF Vesta från Uppsala kl.13.00 Medan Djurgården skulle premiärspela mot IFK Strängnäs redan kl. 11.00 Så var det i alla fall tänkt.

 

Svenne Berka bäst på plan

 

Men Kung Bore var på sitt sämsta humör och gjorde allt för att sätta krokben för premiären. Snön vräkte ner och det tåg som Strängnässpelarna åkte med körde fast i snödrivorna på väg till Stockholm. Varför "förmatchen" inte kunde komma igång förrän kl. 12.20, närmare en och en halv timme försenad!

 

När Hammarby–Vesta började spela var det redan skymning, det fanns inget el-ljus på den här tiden, och matchen avslutades i mörker. I matchen debuterade en blivande legend i Hammarbymålet, blott 16-årige Sven "Svenne Berka" Bergquist. Vesta vann med 2-1, trots att Svenne storspelade. Den härlige söderkisen "Svenne Berka" raljerade ofta om den här matchen:"Enligt domaren blev resultatet 2-1 till Vesta. Men på slutet var det så mörkt, så att vi spelare knappt såg någonting." Varför flera bollar kan ha varit över mållinjen både på Vestas och Hammarbys sida. 2-1 till Uppsalaget blev i alla fall det officiella slutresultatet.

 

Strängnässpelare gjorde första målet

 

Djurgården-Strängnäs då?
 Jo, även här blev det 2-1. Till Strängnäs. Det första målet gjordes av Ruben Dohlwitz i Strängnäs efter 30 minuter. Eftersom matchen började kl.12.20 tillkom alltså Strängnäs ledningsmål kl. 12.50 Tio minuter tidigare än merparten av de övriga matcherna hade avslag. Därmed kan vi konstatera att det första allsvenska målet någonsin gjordes av Ruben Dohlwitz i Strängnäs! Nässjös Tage Engberg har i alla tider tillskrivits premiärmålet och det stämmer om man klockar från matchstart. Han gjorde sitt premiärmål mot Karlstads-Göta efter bara ett par minuter. Men då den matchen började senare, var Ruben i Strängnäs först.

 

Premiärresultaten

 

Här är samtliga resultat från premiäromgången, norra gruppen: Hammarby-Vesta 1-2, Sirius-AIK 2-3, Västerås SK-IFK Rättvik 1-1, Tirfing-Skutskär inställd (spelad 1 mars, 5-0 till Skutskär).Södergruppen: Djurgården-Strängnäs 1-2, Karlstads-Göta-Nässjö 7-2, Örebro SK-IK Göta, Stockholm 2-3, IFK Uppsala-Linköping 0-1.

 

Sammanlagt 85 lag har genom åren spelat i den högsta serien. Bäst är Västerås SK med 83 säsonger.

 

Snö, kyla, blåst, blidväder och regn. Bandyn har i alla tider fått kämpa mot elementen. Så även denna säsong, som startade i regn och rusk för de lag som saknar hall. Men bandyfolket är både uppfinningsrikt och tåligt. Under de 85 vintrar som gått har samtliga matcher kunnat genomföras, även om det många gånger krävts ett rejält pusslande före att få ihop spelprogrammet. Låt vara att en match spelats med en ”viss” eftersläpning.

 

75 års väntan på match!

 

Hammarby skulle 1935 ha spelat hemma mot IFK Rättvik. Men isbrist och en tidig vår gjorde att matchen ställdes in. Den kom att spelas först 75 år senare (!), 2010 i Rättviks inomhushall (utom tävlan). Då vann Hammarby med 11-0. Men matchen hade ingen större inverkan på tabellen, Hammarby åkte ändå ur 1935 års serie!

 

Mycket har hänt under 85 vintrar. Här är ett försök av en skribent, som följt bandyn sen 1951, att lista några av de största händelserna i den högsta serien:

 

Målrik seriefinal

 

Största sensationen: Örebro-Katrineholm 15-0 i en seriefinal i södergruppen den 19 januari 1958. Centern Ove Eidhagen gjorde sex mål och 10 174 åskådare såg på. Katrineholms målvakt Christian Nilsson blev ”sönderskjuten” och fick föras till sjukhus efter 7-0-målet. Örebro vann sedan serien, Katrineholm kom tvåa.

 

Publikrekord: 14 987 såg Örebro besegra AIK med 6-3 på Stockholms Stadion den 23 januari 1955. Olle Sääw gjorde tre av ÖSK:s mål.

 

Då var det ingen trängsel

 

Minst publik: 2 betalande hade löst entré till matchen IFK Stockholm-Heros den 2 februari 1966. Men 25 minusgrader gjorde att matchen ställdes in. När matchen spelades några dagar senare var 24 åskådare på plats. De fick se Heros vinna med 5-4.

 

Första matchen på konstis: Västerås SK-AIK på Rocklunda den 1 januari 1957. VSK vann med 4-0 och Lars Calles, nyförvärv från Grycksbo, sköt första målet. 4 945 åskådare upplevde den historiska händelsen.

 

Första matchen i el-ljus: Den 5 januari (trettondagsafton) 1957 möttes AIK och Lesjöfors i regnväder på en blöt stadionis. Mörkret tilltog under eftermiddagen och när en kvart återstod av matchen tändes Stadions då omoderna ljusanläggning, några strålkastare uppmonterade högst upp på läktartaken efter långsidorna (en kvarleva från 40-talets löpardueller mellan Gunder Hägg och Arne Andersson). Matchen kunde slutföras i någorlunda belysning och Lesjöfors vann med 5-2.

 

Spel i ”kyrkan” och på dålig sjöis

 

Första matchen inomhus: Den 14 november 2003 vann Edsbyn hemma i ”bandykyrkan” med 7-2 över Kalix. Första målet gjordes av Byns Nikolaj Jarovitj och matchens lirare var 3-målsskytten Jonas Edling. 1 463 åskådare var på plats den historiska dagen.

 

Sista matchen på sjöis: Forsbacka-Köping den 3 januari 1960. Vid ställningen 3-2 till Forsbacka sprack isen på den lilla gästriketjärnen. Köpingsbacken Karl-Gunnar Ståhle räddade sig under stor dramatik. Det var den sista matchen i dåvarande allsvenskan på sjöis.  Vid omspel på landbana tre veckor senare vann Forsbacka med 6-1.

 

En historisk premiär

 

Den 28 november 1976 hade 1 176 åskådare letat sig till Tingvalla i Karlstad för titta på den allsvenska premiären. Det var det nya poplaget Boltic som skulle begå allsvensk premiär. Mot IFK Kungälv. Boltic hade vunnit sin division II-serie och var efter ett lyckat kvalspel nu nykomling i allsvenskan. Den stora stjärnan i laget var Bernt ”Bempa” Ericsson, mångårig legend i Falun, som nu hade inlett en ny karriär i Karlstadslaget. Tränare var förre förbundskaptenen Curt Einarsson.

 

Det började inte bra. Kungälv ledde i pausen med 2-1 över ett temposvagt Boltic. Men efter paus hände någonting. Boltic drog upp tempot, ”Bempa” hittade målet och när matchen var slut stod Boltic som vinnare med 12-2! Fyra av målen kom från ”Bempas” klubba. Det här var inledningen på Boltics storhetstid. Boltic vann överlägset den södra allsvenska gruppen, men åkte sen ut i kvartsfinalen mot Broberg. Åren 1979-88 spelade Boltic tio SM-finaler i rad och vann åtta.

 

Olle Sääw är tidernas lirare

 

Till slut är det dags att kora tidernas lirare i den högsta serien. Det är utan konkurrens Olle Sääw i Örebro. Under 22 år, 1946-67 missade han inte en enda match, varken i serien eller i slutspelet. Det innebar sammanlagt 221 matcher. Han vann SM fem gånger, 1955, 57, 58, 65 och 67. Och självklart är han en av medlemmarna i bandyns Hall-of-Fame.

 

 

Fotnot: Sedan säsongen 2007/08 heter bandyns högsta serie Elitserien. Allsvenskan i texten ovan innebär högsta serien.

Skribent: Claes-G Bengtsson

Av bandystars - 16 april 2014 19:03

Hittat på zyberrymden en gammal goding  av Johan Öhrns hörnmål


Av bandystars - 17 mars 2014 20:32

Stjrnan blev i går svenska bandymästare fast det var förvisso inte IF Stjärnan utan IK Stjärnan som gjorde detta.
För visste ni att Sandvikens AIK, Sandvikens allmänna idrottsklubb, SAIK, är en idrottsförening i Sandviken som bildades den 16 mars 1901 och hette då IK Stjärnan fram tills namnet ändrades till Sandviken AIK 1906,


Lite mer nostalgi.

Claes-G: Från ”Snoddas” till ”Murrens” avsked.
Bandyoraklet Claes-G Bengtsson såg sin 65:e Bandyfinal i söndags. På svenskbandy.se rankar han tidernas bästa finalmatcher.

Söndagens SM-final var den 65:e jag sett på plats. Den var definitivt ingen höjdare och platsar inte på någon historisk topplista. Jag kommer enbart att minnas finalen för Magnus Muhréns skull. Hans två mål och därmed sammanlagt 700 i karriären var ett avsked värdigt en bandylegend. Att SM-guldet hamnade i Sandviken känns också helt rätt. SAIK har i vinter haft den bredaste truppen och flest matchvinnare.
  
Min första final såg jag som 9-åring 1951 tillsammans med min pappa. Bollnäs spöade då Örebro på Stockholms Stadion med 3-2 inför över 27 000 åskådare. Jag måste medge att jag inte såg mycket av matchen. Men jag minns att det var mycket snö och kallt. Och att Bollnäs hade en centerhalv med stor keps som kallades ”Snoddas”. Men han var ännu ingen rikskändis. De äldre farbröderna värmde sig med drycker ut medhavda portföljer. Själv var jag tacksam över att ”farsan” hade tagit med sig en termos med choklad till mig. Den dagen knöts en evig kärlek mellan bandysporten och mig.


Terränglöpning i stället för bandy

Sen den februarisöndagen 1951 har jag bara missat två SM-finaler, omspelet i Eskilstuna 1954 mellan Västanfors och Örebro (2-1) samt 1972 års final på Söderstadion mellan Katrineholm och Ljusdal (2-0). Den söndagen var jag av min arbetsgivare Expressen utsänd att bevaka vårmönstringen i terränglöpning ”Två sjöar runt” (Råstasjön och Lötsjön) i Sundbyberg. Det blev fem rader i tidningen. Och jag har sen den dagen alltid försökt att undvika att passera ”Sumpan”. Men måste medge att jag inte alltid lyckats.

”Se Sundbyberg och sedan dö”, diktade Ulf Peder Olrog i en av sina berömda visor. Han visste inte hur rätt han hade.

Med facit i handen gjorde den finalmissen ändå inte så mycket. Jag har sett några inslag från matchen i TV. Det måste vara tidernas sämsta finalmatch. Få mål och mest ”vedhuggning”. Dåvarande förbundsbasen Pontus Widén lär i pausen ha gått in i de båda lagens omklädningsrum och bett spelarna om besinning!


Tio i topp

I och med missen 1972 blev söndagens final i Friends Arena i Solna min 65:e. Då räknar jag in de båda omspelsfinalerna 1953 (Edsbyn-Nässjö 5-1) och 1964 (Broberg-Skutskär 4-1).

Ett försök till en topplista av de 65 finaler jag sett ser ut så här:

1. Skutskärs IF-Västerås SK 2-1, 1959 (Stadion). En underbar bandyfest och ett oslagbart publikrekord utomhus, 28 848 totalt, solsken, oljig is, stor show av Skutskärs målvakt Bosse Nilsson och en dramatisk match. Hockeylegenden Hans ”Stöveln” Öberg, tillsammans med Bosse, stor finalhjälte i Skutskärs lag, som dagen till ära uppträdde i nya vita kepsar.  

2. Hammarby-Sandviken 9-4, 2013. En strålande uppvisning av Hammarby som ledde med 4-0 redan efter 10 minuter. Adam Gilljam bländande. Inte den mest spännande finalen, även om SAIK tilläts reducera till 5-4, innan Hammarby började spurten. Men här fanns nyhetens behag, spel inomhus i en nya arena och alla tiders publikrekord för svensk bandy, 38 474 åskådare.  

3. Bollnäs GIF-Örebro SK 3-2, 1951 (Stadion). Efter en makalös dramatik avgjorde Bollnäs i slutminuten genom centern Per-Olof Andersson. Stadion var som en snödriva, snön vräkte ner före matchen, men över 27 000 åskådare fick plats innanför murarna. Över 6 000 utanför kom aldrig in. Intresset för en final har aldrig varit större (fram till 2013).  

4. IK Sirius-Örebro SK 4-1, 1968 (Södersatdion). Här möttes 50- och 60-talets giganter. Högt tempo, många målchanser. Matchen betydligt jämnare än vad resultatet visar. Uffe Fredin i Sirius isens gigant. Tidernas finalinsats. Han fanns överallt på isen.  

5. Edsbyns IF-Hammarby IF 7-6, 2004 (Studenternas). Oslagbar spänning och tidernas upphämtning. Hammarby missade en straff vid ledning med 5-2. Sen kom Byn igång med fem raka mål. Hammarby reducerade på slutet, men hann inte ikapp.  

6. IF Boltic-Brobergs IF 7-4, 1979 (Söderstadion). Broberg ledde i paus med 3-1 och var på väg mot sitt sjätte SM-guld. Men i andra halvlek kom finaldebuterande Boltic igång. ”Bempa” Ericsson sade farväl till elitbandyn med en suverän uppvisning. Två mål och matchens lirare. Likt Muhréns avsked i söndags i Friends.  

7. Edsbyns IF-Nässjö IF 4-4, 1953 (Stadion). Strålande sol och Nässjöledning med 3-1 sju minuter före slutet. Men Edsbyn hann kvittera. Upphämtningen nästan i klass med 2004 års dramatik. Kurre Nyberg storspelade. I förlängningen gjorde lagen varsitt mål, varför det blev omspel. Men det var inte lika kul. Då höll inte stadionisen.  

8. IFK Motala-IF Boltic 3-2, 1987 (Söderstadion). En oerhörd dramatik när Motala två gånger kvitterade Boltics ledning. Sen avgjorde Skogås-sonen Håkan Rohlén på straff i ”sudden death”. Motala hade tre giganter, ”Poppen” Petersson i målet, Håkan Rohlén och Villa-importen Mikael Arvidsson.  

9 .Sandvikens AIK-Västerås SK 5-4, 1997 (Studenternas). SAIK blev äntligen mästare igen efter 51 års väntan. Matchen hade två giganter, Stefan ”Pumpen” Andersson i SAIK, 3 mål och Hasse Johansson,VSK, 4 mål. VSK hade ett ribbskott i slutsekunderna.  

10. Västerås SK-Edsbyns IF 5-4, 2009 (Studenternas). 2000-talets bästa final på Studenternas. Matchen hade det mesta - tempo, teknik, målchanser, spänning. Vi fick se framtidens bandylirare i Tobias Holmberg i VSK. Dessutom sken solen! 

Skribent: Claes-G Bengtsson

Presentation


Bandystars en supporter långbortistan som följer sina stjärnor från sin position andra sidan det småländska höglandet och ibland så möts de uppe på platån när bortamatchen är närmare en hemmamatch.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8 9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ bandystars med Blogkeen
Följ bandystars med Bloglovin'

Bandy länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se