Av en ren händelse fick jag se det fanns en grupp Underbara Påskallavik på facebook och där hade Sven-Bertil Johansson lagt ut en lagbild.
På samma inlägg hade sen Roger Ljung lagt ut bilder från förr i tiden och bandy i synnerhet. Då Bandystars tyckte dessa bilder hör hemma på denna sida också frågade jag om det var möjligt att få publicera dessa och detta gick bra fick jag som svar 

Vilka som är med har jag försökt lista ut genom att läsa inläggen Kolla om ni hittar vem som är vem och kanske hjälpa till att lösa samtliga namn 

Sten Sandsjö, Olle Asp, Harald Andersson, Egon Sunesson, Allan Pettersson, Bengt Ring. Folke Gustavson bakom Olle ,kanske Edmund till vänster Olle .Stig Kask längst höger uppe. Längs bak till vänster Gustav Pajen Karlsson

Match på Bertils Äng. Helmer Jonsson kontrollerar flaggan Fast det finns de som tror på att detta kan vara Lasse Kämpes ryggtavla och keps

Bertils Äng. Bilden kommer från en Göran Brants arkiv står det att läsa

Egon Sunesson är en av dessa vilka de övriga är framgår inte.

Så har ni kunskaper om personerna eller har egna bilder hör av er 

Bandy på sjöis - det var så det började

Skribent: Classe Bengtsson

Smålandslaget 1963 mot Blekinge bestod enbart av div.III spelare. Det blev 8-0 till Småland. Matchen spelades i Påskallavik och 400 såg på. Domare: Rignaldo Appelgren Nässjö och Marc Nyström Nybro.

Länken ovan saxad från

Bandystars har hittat mer bandynostalgi på hemmaplan Rydal ett bandylag en gång i tiden och dagens husorgan hade en återblick för 50 års sedan där denna artikel en fortsättning av föregående finns att läsa Här

Bandystars har hittat bandynostalgi på hemmaplan I Marks kommunen fanns ett bandylag en gång i tiden och dagens husorgan hade en återblick för 50 års sedan där denna artikel finns att läsa

Vilka var Rydals GoIF. Klubben startade sin bandyverksamhet 1925 med stort stöd från fabriken och så länge fabriken gick bra gick det även bra för Rydals bandy.

Många klassiska namn har här passerat revy såsom, Ginger Wåkerås, Gunnar & Bertil Bank, Kenneth Skoglund, Ola Flyckt, Sören Brothen, Kjell-Inge "Krösa" Sjögren och den kanske mest kände Yngve Brodd. Yngve är dock inte känd som bandyspelare utan som Fotbollsspelare där han gjorde 20 A-landskamper, på dessa blev det 12 mål och ett OS-brons från Helsingfors OS 1952. Yngves moderklubb är dock Rydals GoIF.

1952 stod fabrikens bandyplan färdig och 1989(?) tvingades Rydals GoIF lägga ned bandysektionen. Emellanåt så spelade man sina hemmamatcher på Barrsjöns naturis och här finns det bla klassiska berättelser om hur Rydals målvakt "Mört-Allan" mitt under pågående match satte sprätt bakom sitt mål.

 Idag är halva planen är omgjord till parkeringsplats och halva till en mindre välskött fotbollsplan.

Som ni såg så nämndes "Krösa". Nu är frågan om hans son "Geo-Krösa" hittar till bandyplanen där både hans Far och Broder stod i mål i bandylaget.

Hur gick det då i desa matcher

Den gången vann Vänersborg men Rydal kom tillbaka och lyckades vinna serien 1971-72.

Seriepremiären i division två var mot Gripen på Sahara i Kinna med vinst för Rydal. Dessa uppgifter fick jag via Facebook

Bandystars fick bandynostagi när det stod på HP webben att det skall spelas bandymatch på Torulund och kom osökt att tänka på hur det var en gång och varför blev det som det blev.

I Torup finns en bandyklubb och en bandyplan Torulund I Hyltebruk fanns en ishockey klubb en rink på Örnatorget om jag inte missminner. Båda föreningarna spelade i seriesystemet och ishockey var på växande fot och bandy dalande i vårt land.

1974 bildades Hylte kommun och hela 70- talet förekom det en debatt i kommunen om en konstfryst ishockey eller bandy plan. Fritidsnämnden då bestod av fritidspolitiker, merparten var involverade i de olika föeningarna som bevkakade sin förening och alla ville också ha sin del av kakan.

Så efter många års malande och tyckande om både det ena som det andra  till slut så gick båda planerna om inte. Orsaken har jag glömt flyttade från kommunen i början på 80 -talet men hade Bandystars haft detta bandyintresse hen har idag hade rösten blivit en bandy.

När Bandystars nu på webben läser att Torups bandyklubb har första hemmamatchen på Torulund på tre år i säsongspremiären dag och HP har pratat med Bandy him self Bengt-Åke Torhall då fick jag nostalgitankar

Hur känns det att spela på hemmais igen?

Det är verkligen på tiden och fantastiskt roligt. Speciellt eftersom vi lagt ner mycket jobb, över hundra timmars spolarbete. Vi har spolat tre fyra timmar fram till ettiden varje natt i 14 dagar så gott vi kunnat. Vi har inte kunnat spela hemmamatcher på igen is på två säsonger eller nästan tre år.

Hur många har hjälpt till?

Ett tiotal medlemmar i bandyklubben, Huvudsakligen jag själv och grabbarna.

Hur är det att spola is på nätterna?

Kallt men härligt. Rimfrosten faller och det ångar om vattnet när det är femton grader kallt. Det är en teknik att spola, vattnet fryser nästan innan det kommer till marken.

Hur går matchen idag?

Vet inte, vi har spelat rätt hyfsat och har några fina nyförvärv. Men det har Slottshov från Göteborg också. Vi har vunnit två matcher och förlorat tre men den här gången ska vi vinna. Vi spelar för att det är kul men visst är det roligt om man vinner. Vi försöker få alla att spela men det får inte vara fler än 14 spelare.

Vilken serie spelar bandyklubben i?

Vi spelar i division två sydväst och jag tror vi ligger i mitten av tabellen.

 Idag är det dags att ta av sig kepsen. Nej, förresten, knäpp i stället upp hakbandet och lätta på hjälmen. Vi lever ju i moderna bandytider. Även om det måste medges att kepsen med sin skärm var en oerhört praktisk huvudbonad för en bandyspelare i en tid då alla matcher spelades utomhus. Framför allt då snön vräkte ner. Varför då denna fixering på huvudbonader? Jo, vår högsta bandyserie fyller 85 år på trettondag jul. Och det måste självfallet uppmärksammas stilenligt. Utan mössa.

Fyra stockholmslag

Ur-premiären ägde rum den 6 januari 1931. Från början deltog 16 lag uppdelade i två grupper, som benämndes division 1 norra och södra. Beteckningen bandyallsvenskan kom senare efter inflytande från fotbollen. Stockholm hade fyra lag med från start, AIK och Hammarby i norrgruppen, Djurgården och IK Göta i den södra. Därför måste två matcher i premiäromgången spelas i huvudstaden. Även på den här tiden var det isbrist i Stockholm, varför Hammarby IP, som kunde ordna is, fick ta hand om de båda matcherna. Hemmalaget Hammarby valde att spela sin premiärmatch mot IF Vesta från Uppsala kl.13.00 Medan Djurgården skulle premiärspela mot IFK Strängnäs redan kl. 11.00 Så var det i alla fall tänkt.

Svenne Berka bäst på plan

Men Kung Bore var på sitt sämsta humör och gjorde allt för att sätta krokben för premiären. Snön vräkte ner och det tåg som Strängnässpelarna åkte med körde fast i snödrivorna på väg till Stockholm. Varför "förmatchen" inte kunde komma igång förrän kl. 12.20, närmare en och en halv timme försenad!

När Hammarby–Vesta började spela var det redan skymning, det fanns inget el-ljus på den här tiden, och matchen avslutades i mörker. I matchen debuterade en blivande legend i Hammarbymålet, blott 16-årige Sven "Svenne Berka" Bergquist. Vesta vann med 2-1, trots att Svenne storspelade. Den härlige söderkisen "Svenne Berka" raljerade ofta om den här matchen:
"Enligt domaren blev resultatet 2-1 till Vesta. Men på slutet var det så mörkt, så att vi spelare knappt såg någonting." Varför flera bollar kan ha varit över mållinjen både på Vestas och Hammarbys sida. 2-1 till Uppsalaget blev i alla fall det officiella slutresultatet.

Strängnässpelare gjorde första målet

Djurgården-Strängnäs då?
 Jo, även här blev det 2-1. Till Strängnäs. Det första målet gjordes av Ruben Dohlwitz i Strängnäs efter 30 minuter. Eftersom matchen började kl.12.20 tillkom alltså Strängnäs ledningsmål kl. 12.50 Tio minuter tidigare än merparten av de övriga matcherna hade avslag. Därmed kan vi konstatera att det första allsvenska målet någonsin gjordes av Ruben Dohlwitz i Strängnäs! Nässjös Tage Engberg har i alla tider tillskrivits premiärmålet och det stämmer om man klockar från matchstart. Han gjorde sitt premiärmål mot Karlstads-Göta efter bara ett par minuter. Men då den matchen började senare, var Ruben i Strängnäs först.

Premiärresultaten

Här är samtliga resultat från premiäromgången, norra gruppen: Hammarby-Vesta 1-2, Sirius-AIK 2-3, Västerås SK-IFK Rättvik 1-1, Tirfing-Skutskär inställd (spelad 1 mars, 5-0 till Skutskär).
Södergruppen: Djurgården-Strängnäs 1-2, Karlstads-Göta-Nässjö 7-2, Örebro SK-IK Göta, Stockholm 2-3, IFK Uppsala-Linköping 0-1.

Sammanlagt 85 lag har genom åren spelat i den högsta serien. Bäst är Västerås SK med 83 säsonger.

Snö, kyla, blåst, blidväder och regn. Bandyn har i alla tider fått kämpa mot elementen. Så även denna säsong, som startade i regn och rusk för de lag som saknar hall. Men bandyfolket är både uppfinningsrikt och tåligt. Under de 85 vintrar som gått har samtliga matcher kunnat genomföras, även om det många gånger krävts ett rejält pusslande före att få ihop spelprogrammet. Låt vara att en match spelats med en ”viss” eftersläpning.

75 års väntan på match!

Hammarby skulle 1935 ha spelat hemma mot IFK Rättvik. Men isbrist och en tidig vår gjorde att matchen ställdes in. Den kom att spelas först 75 år senare (!), 2010 i Rättviks inomhushall (utom tävlan). Då vann Hammarby med 11-0. Men matchen hade ingen större inverkan på tabellen, Hammarby åkte ändå ur 1935 års serie!

Mycket har hänt under 85 vintrar. Här är ett försök av en skribent, som följt bandyn sen 1951, att lista några av de största händelserna i den högsta serien:

Målrik seriefinal

Största sensationen: Örebro-Katrineholm 15-0 i en seriefinal i södergruppen den 19 januari 1958. Centern Ove Eidhagen gjorde sex mål och 10 174 åskådare såg på. Katrineholms målvakt Christian Nilsson blev ”sönderskjuten” och fick föras till sjukhus efter 7-0-målet. Örebro vann sedan serien, Katrineholm kom tvåa.

Publikrekord: 14 987 såg Örebro besegra AIK med 6-3 på Stockholms Stadion den 23 januari 1955. Olle Sääw gjorde tre av ÖSK:s mål.

Då var det ingen trängsel

Minst publik: 2 betalande hade löst entré till matchen IFK Stockholm-Heros den 2 februari 1966. Men 25 minusgrader gjorde att matchen ställdes in. När matchen spelades några dagar senare var 24 åskådare på plats. De fick se Heros vinna med 5-4.

Första matchen på konstis: Västerås SK-AIK på Rocklunda den 1 januari 1957. VSK vann med 4-0 och Lars Calles, nyförvärv från Grycksbo, sköt första målet. 4 945 åskådare upplevde den historiska händelsen.

Första matchen i el-ljus: Den 5 januari (trettondagsafton) 1957 möttes AIK och Lesjöfors i regnväder på en blöt stadionis. Mörkret tilltog under eftermiddagen och när en kvart återstod av matchen tändes Stadions då omoderna ljusanläggning, några strålkastare uppmonterade högst upp på läktartaken efter långsidorna (en kvarleva från 40-talets löpardueller mellan Gunder Hägg och Arne Andersson). Matchen kunde slutföras i någorlunda belysning och Lesjöfors vann med 5-2.

Spel i ”kyrkan” och på dålig sjöis

Första matchen inomhus: Den 14 november 2003 vann Edsbyn hemma i ”bandykyrkan” med 7-2 över Kalix. Första målet gjordes av Byns Nikolaj Jarovitj och matchens lirare var 3-målsskytten Jonas Edling. 1 463 åskådare var på plats den historiska dagen.

Sista matchen på sjöis: Forsbacka-Köping den 3 januari 1960. Vid ställningen 3-2 till Forsbacka sprack isen på den lilla gästriketjärnen. Köpingsbacken Karl-Gunnar Ståhle räddade sig under stor dramatik. Det var den sista matchen i dåvarande allsvenskan på sjöis.  Vid omspel på landbana tre veckor senare vann Forsbacka med 6-1.

En historisk premiär

Den 28 november 1976 hade 1 176 åskådare letat sig till Tingvalla i Karlstad för titta på den allsvenska premiären. Det var det nya poplaget Boltic som skulle begå allsvensk premiär. Mot IFK Kungälv. Boltic hade vunnit sin division II-serie och var efter ett lyckat kvalspel nu nykomling i allsvenskan. Den stora stjärnan i laget var Bernt ”Bempa” Ericsson, mångårig legend i Falun, som nu hade inlett en ny karriär i Karlstadslaget. Tränare var förre förbundskaptenen Curt Einarsson.

Det började inte bra. Kungälv ledde i pausen med 2-1 över ett temposvagt Boltic. Men efter paus hände någonting. Boltic drog upp tempot, ”Bempa” hittade målet och när matchen var slut stod Boltic som vinnare med 12-2! Fyra av målen kom från ”Bempas” klubba. Det här var inledningen på Boltics storhetstid. Boltic vann överlägset den södra allsvenska gruppen, men åkte sen ut i kvartsfinalen mot Broberg. Åren 1979-88 spelade Boltic tio SM-finaler i rad och vann åtta.

Olle Sääw är tidernas lirare

Till slut är det dags att kora tidernas lirare i den högsta serien. Det är utan konkurrens Olle Sääw i Örebro. Under 22 år, 1946-67 missade han inte en enda match, varken i serien eller i slutspelet. Det innebar sammanlagt 221 matcher. Han vann SM fem gånger, 1955, 57, 58, 65 och 67. Och självklart är han en av medlemmarna i bandyns Hall-of-Fame.

Fotnot: Sedan säsongen 2007/08 heter bandyns högsta serie Elitserien. Allsvenskan i texten ovan innebär högsta serien.

Skribent: Claes-G Bengtsson

Hittat på zyberrymden en gammal goding  av Johan Öhrns hörnmål