På Svenska Bandyförbundets hemsida har 54 anmälda lag till division 1 publicerats. Bland dessa finns Tjust Bandy.

”Det är fantastiskt kul att så många lag har anmält intresse”, säger Micael Eriksson på förbundets hemsida.

Tävlingsenhetens uppdrag blir nu att placera 48 lag i sex serier.

Förslag på gruppindelning kommer att läggas ut inom kort, sen beslutar tävlingsenheten vilka 48 lag som får spela i division 1 och vilka som blir reserver.

Gruppindelningen i division 1 kommer att fastslås den 17 juni.

– Jag har inte hört något om hur det ser ut för oss än, men jag hoppas givetvis att vi får en plats, säger Tjust Bandys tränare Thomas Fransson.

21-årige Gabriel Lindersson är från Gamleby och har Tjust Bandy som moderklubb. Han lämnade Gamleby i samband med att han började gymnasiet, det blev fyra år på bandygymnasiet i Ljusdal.

Tiden i Ljusdals organisation blev bra och lärorik för Gabriel.

– Fast något spel i A-laget blev det inte. Förra säsongen spelade jag med Ljusdals J 20-lag.

Att ta en ordinarie plats i Ljusdal är inte enkelt, laget kvalar just nu mot Elitserien. När Gabriel Lindersson blev senior föll alltså valet på Selånger Bandy.

– Jag ville lämna Ljusdal eftersom jag inte platsade i deras A-lag. Samtidigt ville jag inte flytta alltför långt då jag har en flickvän som bor i Ljusdal. Selånger passade bra, säger Gabriel Lindersson som drömmer om spel i Elitserien i framtiden.

Selånger svarade för en lysande division 1-serie där de bara förlorade två av 18 matcher och med det lade beslag på seriesegern.

– Vi jobbar hela tiden med att utveckla vårt spel. Vi vill få till ett spel som håller för Allsvenskan, säger Gabriel Lindersson som håller till på forwardspositionen när han spelar.

– Det var mycket ståhej kring Bollnäs B-lag (bytte namn till Snoddas BK) som satsade mot att gå upp. Så det var skönt att vi vann.

Selånger håller till i en kvalgrupp där Haparanda (från Allsvenskan), Åtvidaberg och Köping medverkar. Förutsättningarna att gå upp är tuffa, då endast förstaplatsen ger en biljett till Allsvenskan 2016/2017.

Medelpadlaget har fått en motig start med två förluster. Först 3–8 mot Haparanda, och sedan 2–6 mot Köping.

– Mot Haparanda gjorde vi dock en bra match, de har högt tempo i kroppen. Men mot Köping var vi riktigt dåliga. Det var knappt så att vi kunde kolla varandra i ögonen efter slutsignalen, säger Gabriel Lindersson.

– Nu känns det som att det krävs idel segrar för oss för att vi ska ha nån chans att gå upp. Det blir tufft, men det är absolut ingen katastrof om vi inte lyckas, klubben jobbar långsiktigt.

På onsdag spelar Selånger nästa match i kvalet, då borta mot Åtvidaberg – laget som kom tvåa i Tjust Bandys serie.

Blir du kvar i Selånger även nästa säsong?

– Troligtvis, jag vill själv gärna det. Men det går inte att ta något för givet innan det är klart.

En återkomst till Tjust Bandy är inte aktuell alltså?

– De hörde av sig inför den här säsongen, och ringde även i vintras och kollade läget. Men nej, Tjust Bandy är inte aktuellt just nu, det får i så fall bli längre fram.

Den kvicke offensive Ivarsson bor i Åtvidaberg och har hela tiden pendlat till träningar och matcher. Han har inte haft några problem med det, fram till att han fick barn.

I februari i år blev han pappa för andra gången, något som gjorde att han inte kunde medverka på någon träning mer efter det.

– Det tar ju sin tid att pendla. Och jag vill inte lämna Malin (sambon) hemma ensam med båda barnen, medan jag själv jobbar till 17, åker iväg till träning 17:45 och inte är hemma för 22. Det är inte hållbart, säger Hampus Ivarsson.

– Och när jag är ledig på helgerna, så är det nästan alltid match. Jag har ju valt att skaffa barn, och då vill jag kunna umgås med dem.

26-årige Hampus har alltid trivs bra i Tjust Bandy, inte minst med övriga spelare och ledare runt laget. Det är en faktor som gjort att han har förblivit klubben trogen och inte börjat spela för Åtvidabergs BK i orten han är bosatt på.

Inför förra säsongen skrev Hampus på ett kontrakt över 1+1 år. Han vill dock säga upp det nu.

– Jag vill inte vara bunden vid ett kontrakt som jag kanske inte kan fullfölja, säger Hampus Ivarsson.

Ivarsson tränade häromdagen med Åtvidaberg, och ÅBK ser gärna att han spelar med dem nästa säsong. Tjust Bandy vill också ha kvar Hampus.

Det är dessa två alternativ – eller att lägga av – som är aktuella för Hampus.

– Jag kommer att tänka över det här noggrant och bestämma mig sent. Det blir nog till sensommaren jag har fattat ett slutgiltigt beslut, säger Hampus Ivarsson.

Norell bor i Forserum i Jönköpings Län som ligger 15 mil enkel resa från Gamleby. Han har alltså inte träningar och matcher runt hörnet om man säger så.

Den här säsongen har Norell kunnat åka ihop med David Lund, som har klivit på i Eksjö, och i vissa fall Erik Quiros. Sällskapet är något som 29-årige Norell uppskattar.

– Just nu har jag inga andra tankar än att jag ska spela vidare i Tjust Bandy. Jag har inga problem med att åka bil ensam, det går att tjöta med någon i telefon. Men det vore väldigt skönt om Tjust kunde lösa det med någon spelare som jag kunde samåka med, säger Mathias Norell.

– Jag vet att klubben jobbar på det. Det skulle underlätta mitt beslut om det gick vägen.

Norell börjar redan känna en viss revanschlusta efter den tunga vintern som var där Tjust Bandy blev jumbo i division 1.

– Jag vill heller inte lämna ett sjunkande skepp. Eller ett sjunkande skepp är det inte, det finns massor av potential i laget som vi inte fick ut förra säsongen. Om det släpper för oss, kan det gå riktigt bra nästa säsong, säger Mathias Norell.

Det finns inte på kartan att vi åker ner till tvåan, säger Fransson.

Det vore i och för sig ett sundhetstecken om vi åkte ur, ett tecken på att fler lag vill satsa inom svensk bandy. Men det var brist på lag i division 1 redan i år, och även Allsvenskan är ett lag kort, så jag räknar inte med något annat än att vi fortsätter i ettan.

Tjust Bandy har redan ansökt om en plats i division 1 till nästa säsong. Exakt när de får ett besked från förbundet vet inte Fransson i nuläget.

Något som Fransson däremot vet är att han blir kvar som tränare för Gamlebylaget.

Jag vill det, och hoppas att klubben inte har några andra tankar. Jag känner redan revanschlust inför nästa säsong, säger Thomas.

Jag vidhåller fortfarande att vi många gånger gjorde det bra spelmässigt i vinter, men vi hade förbaskat svårt att göra mål. Vi led mycket av att vi ofta vi träna utan en målvakt, det var bara för spelarna att lägga in bollen i mål, det är skillnad mot en match där det står en målvakt som flaxar i buren.

Tre spelare ur det rutinerade gardet är under kontrakt med Tjust Bandy över nästa säsong; David Walfredsson, Aleksandr Sannikov och Denis In-Fa-Lin. Dessutom har Tjust fått klartecken från en hel del yngre spelare som bland annat Marcus Silverå och Herman Billing.

Förutom de nämnda ryssarna Sannikov och In-Fa-Lin hade Tjust Bandy två andra med ryskt pass i laget den här säsongen, Ivan Ushakov och Igor Golovin. Till skillnad från Sannikov och In-Fa-Lin behärskar de inte det svenska språket.

En faktor som kan vara till deras nackdel när Tjust ska bestämma sig för om de vill ha kvar dem eller inte.

Så är det. Även om Alexander och Denis har varit bra som tolkar, så blir det ändå svårigheter med dialogen och att få fram alla taktiska budskap, inte minst under match då allt går så fort, säger Thomas Fransson.

Sedan måste jag säga att vi hade hoppats mer från Ivan. Han kom inte alls upp i samma nivå poängmässigt som när han senast spelade i Sverige.

Fransson berättar att Tjust Bandy nu prioriterar att få klart med en målvakt. Det är fortfarande oklart hur det blir med Daniel Wärn som inte spelade i vinter på grund av en propp i hjärnan.

Tjust har som ambition att fortsätta utveckla många yngre spelare från de egna leden.

Och för att ge dem bra vägledning vill jag gärna behålla spelare som Juthe (Jimmie) och Norell (Mathias). De är viktiga med sin rutin och vet vad det handlar om, säger Fransson.

Att Aleksandr Sannikov vann Tjust Bandys koggliga var föga förvånande, att han vann den överlägset (18 koggar gentemot tvåan Viktor Ström med nio koggar) var egentligen inte heller särskilt överraskande. Sannikov menar dock själv att hela laget förtjänar diplomet.

Jag är självklart jätteglad över att ha vunnit Koggligan, men vi vinner och förlorar som ett helt lag. Jag som är en offensiv spelare kan göra en dålig match, men ändå göra mål i slutet och bli hjälte. Som försvarare kan du kämpa hela matchen, men råka släppa in det avgörande målet och bli syndabock. Vårt försvar har krigat hela säsongen, menar Sannikov som inledde karriären som back men numera spelar som offensiv mittfältare och därmed känner extra för försvararna.

Som barn spelade Aleksandr fotboll i hemstaden Polevskoj vid Uralbergen i Ryssland. När han var tolv år bytte han sport till bandy.

 Det fanns aldrig några drömmar om att spela på en högre nivå eftersom jag var sämst i laget och fick sitta på bänken. Men jag älskade bandy och var på alla träningar och kämpade hårt i alla fall. Så när en tränare frågade mig en dag om jag ville spela med dem i högstaligan skrattade jag bara och trodde inte att det var sant.

Med laget Rodina Kirov fick Sannikov följa med på träningsläger till Motala.

Efter det fick jag reda på att jag inte fick plats i truppen, men att Målilla sökte spelare. Då hamnade jag där.

Flyttlasset gick till Sverige där Aleksandr redan hade sin 14 år äldre bror Andreij i Vetlanda.

har både spelat bandy och varit tränare i Vetlanda. Han har berättat för mig om både bandyn och livet i Sverige, vilket har hjälpt mycket. Han har investerat mycket kärlek på mig när jag var liten, jag är jätteglad att jag har en sån bror.

Det är helt annat att vara turist i Sverige mot att bo och leva här, men så är det väl överallt.

Vad är skillnaden?

Kulturen och mentaliteten. Människorna är mjuka och trevliga här, och visst det är många som är i Ryssland också, men det märks att Sverige inte har haft något krig de senaste 300 åren.

Hur menar du då?

Det är hårdare regler i Ryssland, och det behövs eftersom det är ett mycket större land än Sverige. I en liten lägenhet är det lättare att hålla ordning och reda än i en stor. I ett stort land med många olika religioner och kulturer behövs någon som kan sätta ner foten. Där är Vladimir Putin bra även om många, framförallt utanför Rysslands gränser, tycker att han verkar galen hela tiden.

Efter fyra säsonger i Målilla blev det Gamleby och Tjust Bandy.

Vi trivs bra här. Jag jobbar som idrottslärare i Överum och i Loftahammar, och min fru som undersköterska i Gamleby. Då hon jobbar en del skift har jag fått ta med mig Philip (fyraårige sonen) på träningarna, och där är jag väldigt tacksam gentemot ledarna och tränarna som har tagit hand om honom och spelat med honom. Han har gjort stora framsteg i sin skridskoåkning.

Jag är tacksam för Gud och Jesus också, att jag har kunnat spela alla matcher utan skador eller sjukdomar, och att det går bra med jobbet och familjen

Aleksandr Sannikov har kontrakt med Tjust Bandy även över nästa säsong.

Nu har alla upplevt hur det känns att hamna på botten, och vi vill inte vara där igen. Alla kommer att träna hårdare. Jag har mycket jag kan bli bättre på och ska träna mer på passningar, skott och samspel med mina lagkamrater. Jag tror att det kommer att bli bra, säger vinnaren av Koggligan.