Gör era egna bandybollar

Pelle Lithammer berättar hur han som barn fick bidra till familjens försörjning.

”Sleven” distribuerade korkar, tunnare segelgarn och kraftigare sy-snöre.
Korkarna hade gjorts runda och som syverktyg hade vi tapisserinålar med stor hål och en böjd spets.
I köket, som blev verkstad fylldes lådor av kork, snören, garn och färdiga bollar.
Arbetet var dammigt, snörerna släppte ifrån sig fint stoff, när vi sydde.

Man började med att linda det finaste segelgarnet härs och tvärs över den runda korken.
Det gällde att dra åt hårt och att knyta fast ordentligt.
När stommen var gjord, startade syarbetet. Det började alltid vid ”ekvatorn”, dvs mitten på korkstommen.
Vi lade en rund snörslinga kring mitten och började sedan virka med nålen i
öglor runt bollen. Otränad som man var i början blev det förstås åtskilliga
blåsor i händerna, innan huden tjocknade.
Fortfarande gällde det att dra till ordentligt och fästa snöret i det
underliggande garnet, som fungerade fasthållande. Man virkade, sydde, från mitten ut mot ändarna.
Först mot ena änden, sen början i mitten igen och ut mot den andra änden. Ju närmare man kom änden,
desto färre maskor blev det och till slut var det att fästa garnet, dra igenom det,
fästa snöret under det nyss sydda och därefter fortsätta på andra sidan.

Eftersom vi barn inte var så starka i händerna, blev de första bollarna mer lika en citron
än en boll. ”Sleven” var sträng. Han kasserade genast dessa missfoster och vi fick göra om.
Mor var duktigare, hon fick fina runda bollar och därigenom även beröm av fabrikören.
För riktigt runda bollar fick tillverkaren 1:50 dussinet, för sekunda blev blev det 1:25.
Mor kunde nog sy ett dussin om dagen. Det var en imponerande inkomst på den tiden.

När bollarna var färdigsydda, fick vi barn transportera dem till Gösta Lindström busschauffören,
som körde åt Johanzon d.v.s den röda bussen i byn. Den andra, den blåa, ägdes ju av familjen
Gustafsson. Gösta Lindström hade en press, med vilken han pressade samman bollarna till
runda, täta klot. Sedan doppades de i röd härlig färg och lades på tork.
Sista momentet var att sätta ”Slevens” märke på dem.

Efter en försöksperiod blev bollarna allt bättre och bättre och såldes runt om i hela landet.
Gamla Uppsala blev prisad för sin yrkesskicklighet och särskild bollen ”Sleven Extra”,

jubileumsbollen blev verkligt bra. Den användes av Svenska Bandyförbundet i samtliga
landskamper och finalmatcher under Sven Säfwenbergs storhetstid.

Bilden är tagen på Uppsala Färgs museum