Kärt barn har många namn men det var nog mer vanligt förr än i dag att man hade ett smeknamn på sitt favoritlag, för Bandystar har aldrig hört några smeknamn på våra bandylag i div 1 södra. Men rätta mig om jag har fel.

Tomtar, skomakare och baroner - bandylagen i våra hjärtan 

Vid juletid i fjol efterlyste Claes-G Bengtsson vart alla smeknamn på våra bandyhjältar tagit vägen. I år, är det dags att minnas vad vi kallade våra favoritlag för en gång i tiden.

Förr kunde man läsa om Tomten, Mackan, Sleven, Gossen, Snobben, Pluntan och Paddan. Men vad hittar vi i dag? Möjligen ”Kuben” Olsson i Edsbyn och ”Dava” Karlsson i Villa. Nu är det dopnamnen som gäller. Smeknamn tillhör en svunnen tid. Samma sak med våra kära bandylag. Ingen talar så här i juletid längre om Röd- och Blåtomtarna, Baronerna eller Skomakarna. Men det kanske har med samhällsutvecklingen att göra. Det var främst brukslagen som piggade upp med smeknamn typiska för orten. I dag hittar vi inte många brukslag längre. I varje fall inte i eliten. De flesta gamla bruken har ju försvunnit.

Men varför inte, så här i juletid, minnas vad vi en gång i tiden kallade våra favoritlag för. Så håll till godo med denna nostalgiska återblick.

Julen till ära börjar vi med tomtarna:

Blåtomtarna - Slottsbrons IF. Från brukssamhälle i Värmland. Laget spelade i blå tröjor och självklart gällde också blå toppluva innan hjälmtvånget infördes. Slottsbron vann fyra SM åren 1934-41. På annandag jul var det alltid ”tomtedans” mot landskapsrivalen Karlstads-Göta, en klassiker i svenskt idrottsliv. Man växlade spelplats mellan Strandvallen i Slottsbron och Tingvalla i Karlstad. Publikintresset var stort. Julen 1947 såg över 7 000 åskådare på Tingvalla Karlstad-Göta vinna med 3-2. Bland många duktiga spelare i Slottsbron märktes framför allt två brödrapar Henry och Hjalmar Klarqvist, båda framstående målskyttar samt Evert (målvakt) och Ragnar Nilsson (halvback). Spelar nu i division II.

Rödtomtarna - Karlstad-Göta med spel i röda tröjor. IF Göta, Karlstad, klubbens egentliga namn, vann tre SM åren 1932-37 och medverkade i den första SM-finalen på Söderstadion 1967, 1-3 mot Örebro. ”Pampen”, Eric Borgström, var både spelare och ledare med pondus i Karlstad-Göta på 20- till 40-talet, Roy Berglöf stor lirare på 50-talet. Gick år 2000 ihop med IF Boltic.

Baronerna - Lesjöfors IF. Smeknamnet anspelar på baronen Gerard De Geer, som var ortens brukschef i många år. Baronen var en bandyfantast av stora mått som alltid fanns med på lagledarbänken på klubbens matcher, både hemma och borta. 1979 Skrev han boken ”Bandybaronerna”. Lesjöfors spelade hela 21 säsonger i allsvenskan (1951-82), på klassiska bandyplaner som Sahara och Stålvallen. En fin plantskola som bl a fostrat tre dukiga Bergwallare, Sven, pappa och sonen Andreas, båda målvakter samt Marcus framför brorsan i försvaret. Men konstfruset blev det aldrig på orten, bara i tätorten Filipstad. Lesjöfors och Filipstads IF har i vinter gått samman och spelar i div II.

Brukets Blå - Hälleforsnäs IF från Flens kommun. Ett kultgäng i blått som kämpade sig fram på Edströmsvallens naturis. Men 2005 tvingades man ge upp efter 21 allsvenska säsonger (1955-81). Toppar var Kent ”Kösa” Pettersson, stor målskytt, Karl-Gunnar ”Manne” Pettersson duktig målvakt och Håkan Spångberg, spelgeni och allsvensk debutant redan som 16-åring.

Fläkten - Västanfors IF från Fagersta. Laget hade många snabbskrinnare som flög fram över  isen likt en västanfläkt. Laget kallades en gång i tiden också för ”världsmästare i december”, då man alltid övertygade i träningsmatcherna före seriestarten. Vann SM 1954, 2-1 mot Örebro i omspel, med målvakten Hasse Lundqvist och målfarlige Sven-Erik Broberg som toppar. En annan duktig spelare var evighetsmaskinen Sören Boström. Spelar nu i allsvenska norrgruppen och kallas av många fortfarande för Fläkten.

Gula Faran - Forsbacka IK. Brukssamhälle i Gästrikland. I slutet av 40-talet talades det om den ”gula faran”. Det fanns dom som fruktade ett asiatiskt övertagande av Europa, både politisk och ekonomiskt. Samtidigt var gulskrudade Forsbacka på väg att etablera sig i bandysociteten. Laget med sina snabba spelare var en fara för sina mer berömda motståndare. 1955 hade man inför sista omgången chansen att nå SM-finalen. Men drömmen sprack efter förlust mot Bollnäs. Forsbacka spelade sammanlagt 16 vintrar i högsta serien (1940-68). Bland många duktiga spelare märks kanonskytten Ejnar Ask, målvakten Sigge Parling, snabbskrinnaren Ernst Hård samt flera bröder Eidhagen. Nu gäller spel i div II.

Gurkorna - Västerås SK. Västerås kallades länge för gurkstaden. Gör man det nu? Mesta mästarna spelade flera SM-finaler på 40-talet när tidningarnas rubriksättare frossade i namnet ”gurkorna”. En dålig insats och laget kallades för ”surgurkorna”. Överste gurka själv var Pontus Widén, skarpskytt, fyrfaldig SM-vinnare och svensk förbundsbas 1970-83.

Porslinsgänget - Gustavsbergs IF, anspelande på den berömda porslinsfabriken på orten. Fabriken har nu monterats ner, men det finns fortfarande en liten verksamhet kvar. Klubbens stora spelare genom åren är Leif Fredblad, Jens ”Lill-Lotta” Lindblom, Gert Nilsson och Kåre Björk (målvakt). Spelar nu i allsvenskan, norra.

Skomakarna - Örebro SK. Staden hade en gång i tiden en stor skoindustri. Klubben dominerade svensk bandy på 50-talet (SM-guld 1955, 57 och 58) med Olle Sääw och Orvar Bergmark som de ledande spelarna. Kallades även före Kex-laget, då Örebro-kex var en av stans stora produkter. Före SM-finalerna delade ÖSK-spelarna ofta ut kexpaket till sina motståndare.

Snoddas-laget. Bollnäs-Giffarna har i vinter döpt sitt reservlag efter bygdens store son, sångaridolen Gösta ”Snoddas” Nordgren. ”Snoddas” slog igenom i radioprogrammet Karusellen 1952, där han sjöng melodin ”Flottarkärlek”. Snoddas var också en duktig bandyspelare, centerhalv, och vann SM med Bollnäs 1951 och 56.

Studenterna - IFK Uppsala, från lärdomsstaden. Klubbens stomme kom från Upsala Gymnasisters Hockeyklubb, som 1905 segrade i Nordiska spelen. 1907 gick hockeyklubben upp i IFK Uppsala. Den kom att dominera bandyn helt på tidigt 1900-tal och vann 11 SM-guld 1907-20 samt ett 12:e guld 1933. Stora spelare var Sven ”Sleven” Säfwenberg i målet samt ”bandydoktorn” Sune Almkvist, läkare och ledande målskytt. Dessutom Sveriges förste förbundsbas 1925-50. Uppsalakamraterna spelar i vinter i div II.

Stålmännen - Självklart Sandvikens AIK med Sandvikens järnverk i ryggen. SAIK har alltid spelat en resolut och offensiv bandy. Stålmannen nummer 1 var skarpskytten Ejnar Ask. Men här märks också moderna tuffingar som Stefan ”Pumpen” Andersson och Daniel ”Zeke” Eriksson. Nu heter dom Patrik Nilsson, Daniel Mossberg och Erik Pettersson. Även Sandvikens IF i fotboll kallades för stålmännen.

Sumpan - Sundbybergs IK. Smeknmanet anspelar självfallet på stadens namn. Spelade tre vintrar i allsvenskan (1948-53). Men många i staden gillade aldrig smeknamnet, alltför negativt tyckte de. Anknyter för mycket till målsumpning. Lade ner bandysektionen 1975 pga isbrist. Störste profilen var den legendariske lagledaren Stickan Cederblad. 

Timmerkusarna - Sandslåns SK från Kramfors kommun. En sågverksort som spelade två vintrar i högsta serien, 1961 och 1976. Här spelade bl a skarpskytten Anders Erlander, som sen gick till Broberg och målspottaren Mischa Pokosta, som flyttade till Västerås. 1993 lades verksamheten ner.

Vinthundarna - Reymersholms IK från Södermalm i Stockholm. Laget hade flera snabbskrinnare, den främste var landslagsmannen Hilding ”Moggli” Gustafsson. Klubben kallades emellanåt också för ”Nubben”, anspelande på spritfabriken på Reymersholme där bl a Reymersholms akvavit framställdes. Reymers spelade nio vintrar i allsvenskan (1936-48), men har nu lagt ner sin bandysektion. Och akvavit framställs inte längre på ön mitt i Mälaren.

Bland smeknamnen hittar vi också Gnaget (AIK), Järnkaminerna (Djurgården), Bajen (Hammarby), Makrillarna (GAIS) och Masarna (Rättvik). Men vad gäller storstadslagen är de här smeknamnen mest fotbollsrelaterade, även om Gnaget en gång i tiden ingick i hejaramsen när AIK spelade hemma på Stadion. Bajen är en nykonstruktion, tidigare sade man Hammarbaj. Efter den allsvenska urpremiären på trettondagen 1931 kunde man i Idrottsbladet hitta rubriken ”Karlstads tomtar och Rättviks masar övertygade”. Men den rubriken är inte giltig i dag. Tomtarna i Karlstad finns inte längre kvar och Masarna förknippar vi främst med speedway.

Fotnot: Allsvenskan i texten är lika med högsta serien. 

GOD JUL!

- Claes G-Bengtsson

Önskar alla Stjärnor och läsare och följare av Bandystars en riktig GOD JUL

Den populära turneringen för skolklasser återuppstår denna säsong och hela 33 lag är anmälda

Turneringen riktar sig som tidigare mot skolklasser i årskurs 5 och spelas som 7-mannabandy. Gruppspelet avgörs på fyra orter och finalspelet på Tele2 Arena. Turneringen arrangeras tack vare Bandyhjärtat och dess medlemmar. 

-Det är verkligen kul att intresset är så stort , det ger oss i Bandyhjärtat extra energi och glädje att jobba vidare med stödet till miniallsvenskan. Vårt mål är givetvis att kunna vara igång på ännu fler orter i Sverige nästa säsong,

Nu ser jag ser fram emot finalspelet på Tele2Arena, riktig bandyglädje att få se femte klassarna skrinna in på isen, säger initativtagare till Bandyhjärtat Anders Friman.

Ett mycket spännande gruppspel med hela 58 matcher närmar sig och spelschemat är fastställt.

- Intresset att delta har varit över förväntan och antalet lag från Mälardalen är faktiskt större nu än när vi spelade senast, säger tävlingsledaren Magnus Alm.

SPELSCHEMA >>

Läs mer om Bandyhjärtat och dess verksamhet

BANDYHJÄRTAT >>

Krigarseger för Stjärnan Förutsättningarna var långt ifrån optimala. Då krigade Stjärnan hem derbysegern. Detta skriver husorganet på webben

 – En sådan här seger tror jag stärker oss.

Det milda vintervädret är förstås inte bra för bandysporten och isen var långt ifrån optimal under lördagseftermiddagen.

– Det var ovisst om vi skulle kunna spela när vi såg hur det såg ut på morgonen. Vaktmästarna gjorde ett jäkligt bra jobb. Isen höll ändå ganska bra, det var lite mjukt i slutet av halvlekarna, säger sportchefen Pelle Folkesson.

Stjärnans inledning på säsongen har varit lite upp och ner. Det har varit svårt att veta vart man riktigt har Påskallavikslaget. I länsderbyt mot Tjust visade de dock klass och beslutsamhet inledningsvis.

– Klart det var viktigt. Vi har kanske inte riktigt haft flyt i grejerna och då underlättar det att få en sådan start med ett par mål, säger Stjärnans sportchef Pelle Folkesson om den tidiga 2-0-ledningen.

Tjust reducerade i den första halvleken som bestod mer av kamp än skönspel. I andra följdes lagen åt målmässigt, men Stjärnan var hela tiden steget före och drog också det längsta strået till slut.

– Jag tycker vi gör en godkänd insats. Det är mycket kämpa och kriga, en del derbykaraktär och då är det extra skönt att vinna, säger Folkesson.

– Vi anpassar vårt spel efter underlaget och en sådan här krigarseger tror jag stärker oss.

Plus i Stjärnan går till Valeri Savichev som gjorde tre av målen i derbysegern.

Fotnot kommentarer från Bandystars

Denis uppgiven efter förra säsongen ville prova lyckan hos andra men frågan är om det blev bättre i annan färg 

Ivan följde med locktonerna om lycka och framgång också 

Båda fick lämna arenan och Oskarshamn d en förlust vilket de sällan behövde göra när de spelade i Stjärnorna

Det är mycket sällan som ett lag uppdatera sin hemsida omg efter en match men denna gång måste Bandystars ge Bore en eloge för detta och ett referat från matchen fanns att läsa 1 timme efter matchen var slut

BK Bore vs. Åtvidabergs BK 2-6 (1-2)

Denna eftermiddag skulle visa sig bli en tung sådan för Bore. Hemmalaget hade revansch att utkräva av sig själva efter mötet mot ÅBK på bortaplan där man tappade en 3-1 ledning, till förlust med 4-3 sista kvarten. Men så blev inte fallet.

Vill först börja med att ge vaktmästarna (ismakarna) på Arena Oskarshamn en stor eloge som lagt ner både tid och själ till att få en god ordning på isen denna helgen. Med 12-13 plusgrader i luften och lättare blåst. Då var det många som hade fått ställa in. Men med en bra maskinpark, aggregat och personal så gjorde man precis allt man kunde, och bra blev det. Så TACK!

Matchen då. Jo den började lite trevande, fram till matchens 12:e minut då Åtvidaberg tog ledningen, en ledning som man utökade till 2-0 efter 14 minutersspel, och tog i den vevan över matchen mer.

Borde var inte vän med bollen, man hade inte den där riktiga skärpan eller koncentrationen i sitt spel, och man fick inget "gratis".

Men innan halvlekens slut, ca 5 minuter innan avblåsning, reducerade Adam Nicklasson i Bore till 1-2, som var halvtidsresultatet.

Nu hoppades man ju att Bore skulle komma ut än mer taggade med detta målet i ryggen. Men det där lilla tveksamma och hungern över att vilja ha mer, infann sig inte.. och knappt hade man spelat en minut innan Åtvidaberg utökade sin ledning till 1-3 i matchen.

1-4 kom ca fem minuter efter, och om matchen inte såg avgjord ut redan efter 1-3, så var den det nu definitivt.

Åtvidaberg jobbade och gnetade på bra defensivt och hemmalaget fick aldrig riktigt chansen att komma nära.

Och isen blev lite svåspelad, vilket gjorde att det blev en del långt i de båda halvlekarnas andra halvor, men där saknade hemmaspelarna precisionen.

1-5 kom i den 63e minuten. Hemmalaget reducerade dock i den 75:e matchminten genom Patrik Lundgren, som fick till en riktigt kanon i nättaket bakom målvakten.

Men spiken i kistan kom, när bortalaget gjorde 2-6 på hörna i den 78 minuten, sedan avlöpte bara matchen.

Nä denna matchen får man ta och glömma, och förstå att man nu är nere på jorden igen, efter förra omgångens hemmaseger mot Malmbäck.

Godkänt i denna matchen får #20 Simon Ekström, som jobbade klart situationerna och jobbade hårt i defensiven.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen, fira lite jul, innan det är dags för bandyälskarnas julafton, annandagsbandyn

Denna gången spelas annandagsderbyt på Arena Oskarshamn, 26/12 kl. 13.15 Välkomna, och hejja fram de blåa krigarna från Figeholm till en seger.

BK Bore åkte på ny tung förlust Femte matchen. Fjärde förlusten. Detta skriver husorganet på webben

– Vi måste kriga bättre, säger Boretränaren Niclas Nieminen.

BK Bore gjorde precis som flera av seriekonkurrenterna och hårdsatsade inför säsongen. Men trots det på papperet starka laget så har säsongsinledningen varit blytung. Hemma mot Åtvidaberg var det målmässigt jämnt i ungefär halva matchen, sedan ryckte gästerna.

– Det är tråkigt att vi inte kan kriga bättre. Förutsättningarna var inte perfekta, men det är lika för båda lagen. De är hungrigare än oss, vi måste kriga bättre. Borra ner huvudet och köra, säger Niclas Nieminen.

Två snabba mål efter knappt en kvart gav Åtvidaberg en 2-0-ledning. Adam Nicklasson reducerade i 40:e minuten och Bore hade bra häng inför andra halvlek. Men Åtvidaberg gjorde två snabba mål i inledningen av andra halvlek och sedan kom aldrig Bore tillbaka på allvar.

– Vi gör så oerhört mycket misstag, både offensivt och defensivt. Jag trodde vi skulle få en boost av Malmbäck-matchen, men nu är vi tillbaka i samma gamla mönster. Det känns som en inställningsfråga, säger Nieminen som valde att trots förlusten ge plusbetyg till två av sina spelare.

– Simon Ekström var bra sist mot Malmbäck och var bra nu också. Han krigar på, är på rätt ställe och står upp. Sedan gör Christian Johansson ett par bra räddningar också.

Närmast väntar derby mot Stjärnan på annandagen.

– Vi får börja om på ruta ett igen och ska bjuda upp till rejäl kamp.

Två tidiga mål av Åtvidaberg i 12 o 14:e min trodde nog många matchen mer eller mindre körd. Men Bore kämpar och jobba sig in i matchen och vet var målet är beläget men det står en målvakt i vägen allt som ofta fast i 39:e då slinker den förbi och Bore reducera.

Statistiken Skott: 7/4 Hörnor: 0/4 Straffar: 0/0 Frislag: 9/6 Utv: 0/0

Andra halvleken

Hade Bore på känn att de skulle vara med i matchen på nytt så blev det grus i maskineriet direkt då Åtvidaberg gör som en stjärna gjorde igår nämligen mål direkt i inledningen, dock skall jämförelse inte vara bokstavlig då detta var ett spelmål.

När en Åtvidaberg ökar på sin ledning på nytt 6 minuter in i halvleken då var det rullgardinen ner.
Även om Bore får låna nystandet lite då och då så blir det mörkläggning efter ca 63 min och Åtvidaberg ökar på nytt på sin ledning och Bore inser att det måste hända något och tar timeout.

Bore lyckas reducera en gång men Åtvidaberg spikade igen kistlocket därefter.

Statistik Bore vinner skotten med 14/5 men det gäller att placera de bakom målvakten. Åtvidaberg tar hem hörnstatistiken Hörnor: 3/6 och gör mål dessutom på dessa också. Straffar: 0/0 Frislag: 19/10 speglar inte ojustheterna då endast två blev utvisade Utv: 10/10

Matchlogg

Matchrapport